Att vandra varsamt

Jag lyssnade igår på Karl-Erik Sveiby under en s.k. “Members meeting” som ordnades av SoL Finland. Temat var hans senaste bok, Treading Lightly, som beskriver aboriginkulturen i Australien ur en hållbarhetsaspekt och – kanske litet ovanligare – ur en kunskapshanteringsaspekt. Sveiby är ju en gammal räv inom KM (Knowledge Management) som levt och verkat i Australien i flera år, men nu flyttat till Finland. Han har sedan länge en professur i Hanken.

Det är trevligt att se att ju längre och djupare fiffiga människor funderar på tingens ordning och människans villkor, desto mera tenderar de att inta en humanistisk hållning och att lyfta fram hållbarhetsfrågor. Sveibys bok, som han skrivit tillsammans med Tex Skuthorpe som har aboriginskt ursprung, vittnar om en sådan utveckling också hos honom.

Att välja väg: FoU vid yrkeshögskolan

Ibland, men alltför sällan, blir det intressantare och djupare diskussioner vid min arbetsgivare, YH Sydvästs, avdelning för forskning och utveckling, där jag är med på ett litet hörn. Jag gör mitt bästa för att hålla diskussionen vid liv, och här nedan är mitt senaste inlägg i en debatt om hur FoU borde utvecklas. Författaren till det inlägg jag svarar på har jag anonymiserat.

Hej,

nej, det skulle ju vara lustigt om jag skulle vara av den åsikten att all universitetsforskning/verksamhet skulle vara av ondo. Den är viktig, nödvändig och har kraftigt bidragit till förståelsen för hur världen och vi själva fungerar. Och det är ju bl.a. nödvändigt för hållbar kustlandsutveckling. Länge leve vetenskap och forskning!
Men yrkeshögskolorna är inte till för UNIVERSITETSforskning och skall inte heller låna alltför många tankesätt och redskap från den världen (som ju dessutom är oerhört splittrad ontologiskt och epistemologiskt sett). Ett redskap som vetenskapen t.ex. förvaltat väl (men inte uppfunnit) är kritiskt tänkande. Det kan föras över och bäddas in i YH:s redskapsarsenal (och finns förstås där i många fall redan nu, men inte explicit), men inte i form av “Den Vetenskapliga Metoden” som man gjort vid universiteten, utan i form av någotslags fronesis-artat, professionsinriktat tankeideal. I fråga om handlingsidealen får vi sedan söka på annat håll. (more…)

Experimentism och experimentalism

Läser en artikel av Kenneth R. Howe (Educational Theory, Vol 55, N:o 3, 2005) om de båda termerna i rubriken och deras tillämpning i forskning om lärande och utbildning. Howe kritiserar starkt den traditionella experimentismen som har det randomiserade experimentet som ideal, och säger också att de generaliseringar som experimentismen strävar efter helt enkelt inte är relevanta i dynamiska sociala system. Generalisering behövs, men har för det mesta giltighet endast i en mindre, lokal skala. Experimentismen har inte kunnat tillföra den pedagogiska praktiken någon större nytta.

Experimentalismen (hans egen term), förhåller sig mycket öppnare och känsligare till den miljö experimenterandet utförs i. Howe menar att experimentalismen är klinisk (i betydelsen praktisk, jfr läkaryrket) och demokratisk. Synsättet tillskrivs Dewey – han tycks dyka upp i de flesta sammanhang när man fördjupar sig i rötterna till sen/postmoderna tankegångar om skolan. (more…)

Idédräparmanual

Det är konstigt, å ena sidan efterfrågas innovationer, å andra sidan motarbetas de. Kanske det är så att tanken på innovationer är trevlig, den är ju förknippad med tanken om utveckling som varit en ingrediens i den västerländska kultursynen i ett antal sekler. Men när det sedan kommer till kritan så framstår många innovationer som så revolutionära och besvärliga i relation till vardagslunken i de flesta organisationer att det har utvecklats ett välfungerande avvärjningssystem. Om en ny idé stiger upp vid horisonten i en organisation, aktiveras genast på olika håll batterier av Patriot-missiler, ofta omedvetet, som en ryggmärgsreaktion. (more…)

Many Eyes

Nu händer det mycket på visualiseringsfronten. En grupp inom IBM har jobbat fram en alldeles underbar tillämpning som gör det möjligt för vem som helst att visualisera, publicera och diskutera sina data på webben. Webbtillämpningen heter Many Eyes och har lagts ut i en alfa-version, men en välfungerande sådan. Redan nu finns det 1500 visualiseringar att titta på, bl.a. en visuell analys av några finländska partiledares tal. Nedan Jyrki Katainens.




Jag kontaktade Martin Wattenberg som är en av hjärnorna bakom tillämpningen, och frågade om det är möjligt att skräddarsy kartanalysdelen så att man kunde använda t.ex. en karta över finländska kommuner för visualisering. Det lär inte vara omöjligt, men hela konceptet är så nytt att man inte på IBM har beslutat hur man går vidare. Fler visualiseringsmöjligheter lär emellertid vara på kommande, så det gäller att hålla ögonen uppe.

CmapTools landstiger i Finland

Hört om mindmaps? Säkert. Om begreppskartor? Kanske. Det finns likheter mellan dem, men också skillnader. Den största likheten är det visuella sättet att uttrycka förståelse. Mindmaps uttrycker relationer mellan olika fenomen, utgående från ett centralt begrepp. Det gör begreppskartor också, men de innehåller dessutom information om hurudan relationen är. En begreppskarta har heller inte nödvändigtvis ett enda, centralt begrepp, fast de ofta byggs upp på det viset. Begreppskartor har ett bredare användningsområde och kan uttrycka förståelse på ett djupare sätt än mindmaps. Dessutom är det ingen som äger varumärket, vilket Tony Buzan gör när det gäller Mind MapsTM.

Det har redan ordnats två världskongresser om begreppskartor, i Spanien 2004 och i Costa Rica 2006. Med på båda har varit den som började med att utveckla teorin kring begreppskartor, Joe Novak från Cornell University. Han har också samarbetat med Institute for Human and Machine Cognitioning (IHMC) i utvecklingen av det mest avancerade datorbaserade verktyget för uppgörande av begreppskartor, CmapTools. Det trevliga i kråksången är det att programmet är helt gratis och också möjliggör samarbete över webben – om man så vill i realtid.

I begreppskartor gjorda med CmapTools kan man hantera sin kunskap och förståelse, och den information den baserar sig på, på ett flexibelt och mångsidigt sätt. Till kartan kan länkas bild och ljud, webbplatser och andra typer av resurser. Där finns redskap för kommentering av egna eller andras begreppskartor. Dessutom fås hela härligheten ut på webben genom bara en knapptryckning.

Utbildningsstyrelsen i Finland har under det senaste året satsat på att få programmet översatt till svenska och finska (som jag skrivit om här), och den här veckan har översättningen av hjälpfilerna också blivit klara. Den svenskspråkiga översättningen har gjorts av mig, den finskspråkiga av Jarkko Mylläri vid Helsingfors Universitet. I morgon står översättningarna inför sitt elddop, en skolning med 54 deltagare ordnas vid beteendevetenskapliga fakulteten vid HU. Det skall vara intressant att se vilka kommentarer vi får. Själv har jag använt programmet i några år och börjat ta det i bruk i undervisningen under det senaste året.

Bloom 2.0

Alla de som tagit sina första steg på den formella pedagogiska utbildningens stig har lärt sig Blooms taxonomi. Någon kanske t.o.m. ännu kommer ihåg något av innehållet i den. Det hela handlar ju om en hierarki i sex nivåer som beskriver olika komplexitetsgrader hos kunskap. Blooms taxonomi var ingalunda utvecklad bara av Benjamin S. Bloom själv, utan den är ett av resultaten av en mångårig forsknings- och utvecklingsprocess med många deltagare. År 1956 publicerades resultaten.

En central figur vid utvecklingen av taxonomin var David R. Krathwohl, och han utvecklade under 1990-talet tillsammans med en av Blooms studenter, Lorin W. Anderson, en reviderad taxonomi. Den kom ut 45 år efter den första och innehåller förutom en revidering också en tilläggsdimension i form av vilken typ av kunskap som avses (faktakunskap, procedurkunskap osv.). Tillsammans bildar de en matris som kan vara till nytta för dem som arbetar med inlärningsmål. Intressant är att den lägsta nivån i den gamla taxonomin, “knowledge” ersatts med “remembering”, vilket återspeglar en utveckling i synen på vad kunskap är. Också högst upp har det skett en förändring: “evaluation” har ersatts med “creating”. Innehavaren av den högsta formen av kunskap är alltså inte den som kan evaluera, utan den som skapar nytt!

Här är en bra översikt av RBT (Revised Bloom’s Taxonomy), därifrån jag också knyckt nedanstående bilder (RBT längre ned).

bloomold.gifbloomnew.gif

Curriki – den pedagogiska idealismens höjdpunkt?

Kunskap är makt – och pengar. Därför låter det litet avigt att skolor gratis ger ifrån sig läromedel så att människor kan studera utan att ens besöka skolan. Leder det kanske till att alla småningom sitter hemma och att skolor och universitet inte får in några “elevpengar” eller terminsavgifter? I Finland bygger den virtuella undervisningen ännu till största delen på att man måste vara studerande i skolan eller få tillgång till ett lösenord för att kunna ta del i den.

För några år sedan tog MIT (Massachusetts Institute of Technology) ett stort steg vidare med sitt OpenCourseWare-initiativ, som innebär att innehållet i kurser (nu över 1500) som ordnas vid MIT läggs ut gratis på nätet. Hundratals universitet har hakat på idén. Det beror knappas på att man är så väldigt idealistisk, utan för att det fungerar som marknadsföring: om kurserna på nätet är bra kanske det ger mersmak och universitetet får nya sökande eller  good-will.

Men innovationen tar inte slut där, nu har ett nytt initiativ tagits, där programvaruföretaget Sun står som primus motor. Sun har ju skänkt oss basen för OpenOffice så det här med open source är inget främmande för dem. Initiativet kallas Curriki och vill erbjuda gratis, webbaserad utbildning åt alla. Kurserna görs upp av frivilliga, wiki-baserade och huvudsakligen inriktade på grundskole- och gymnasienivån.

Curriki har funnits i ett år och växer hela tiden. Det skall bli intressant att följa med utvecklingen – ambitionerna är höga när det gäller att sprida kunskapen över världen på det här sättet. FN är t.o.m. med som sponsor.

Visuell visdom

Jag har alltid undrat över varför visualisering inte används ännu mer också i “seriösa” sammanhang. Synsinnet är kanske vårt starkaste sinne, vilket reklammakare av alla slag är väl medvetna om. Ändå används visualisering i rätt liten utsträckning för att beskriva kunskap och förståelse. Det verkar som om en seriös beskrivning av nånting förutsätts vara formulerad i textform. Möjligen tillåter man sig en liten graf för att understryka det man redan förklarat i ord. Är det för att användningen av bilder, grafer och andra visuella metoder leder tankarna till antingen barnböcker, datorspel eller reklam? Eller är det så att folk tror att seriösa saker inte KAN uttryckas visuellt? Eller beror det bara på att vi aldrig fått lära oss att uttrycka oss visuellt på mer avancerade sätt än med standardgrafer i Excel?

Att kunna uttrycka sig i text och tal är viktigt, men litet större visualiseringskompetens skulle göra månget möte och presentation mycket effektivare. Hur skall man då visualisera? En rik källa med exempel finns på Visual Complexity. Och Marshall Clemens har gjort sin visualiseringsförmåga till konst och business.

Framtidschocken i skolan

Alvin Toffler (Framtidschocken, Tredje vågen) är tydligen still going strong. Han har alltid varit intresserad av skolfrågor och nu uttalar han sig i Edutopias senaste nummer, kraftfullt och revolutionärt som vanligt. Han börjar med att citera Bill Gates som lär har sagt (om skolor, antar jag): “We don’t need to reform the system; we need to replace the system.” Sen fortsätter han, som många av oss, med att konstatera att vi har en skola som väl fyller fordringarna för ett sent 1800-talssamhälle.

Så här ser hans vision av framtidsskolan ut:

  • Open twenty-four hours a day
  • Customized educational experience
  • Kids arrive at different times
  • Students begin their formalized schooling at different ages
  • Curriculum is integrated across disciplines
  • Nonteachers work with teachers
  • Teachers alternate working in schools and in business world
  • Local businesses have offices in the schools
  • Increased number of charter schools

Mycket tyder på att vi är på väg ditåt. Men långsamt.