Fronesis, "praktisk klokhet", är en kunskapsform som beskrivs av Aristoteles men som "glömts bort" i det moderna (västerländska) samhället där det vetenskapliga tänkandet (episteme) och de praktiska färdigheterna inriktat på produktion (techne) har setts som de två kunskapsformer som finns och som dessutom inte överlappat varandra på något vis. Det område som lämnats tomt mellan vetenskapen och praktisk färdighet täcks elegant av fronesis, som till skillnad från de andra är en integrativ kunskapsform.
Man kan tänka sig att en stor del av de samhällsproblem vi har beror på att betydelsen av fronesis tonats ned och samhället har satt en heroismens stämpel på "vetarna" som genom den vetenskapliga metoden fått en viss koll på vissa saker, och "görarna", som får saker att hända: vägar byggda, satelliter uppskjutna och bränder släckta. Trots detta har fronesis alltid funnits i form av yrkeskårer och enskilda människor som i sin verksamhet visar exempel på hur en förståelse för tingens principiella ordning och hur sensitivitet för situationen, med en etisk avvägning kan leda till en god handling - ett beslut, en åtgärd eller ett beteende. Och det är ju det goda (inte nödvändigtvis det rätta) dygdetiken eftersträvar. Och att betona dygdetiken på bekostnad av pliktetiken tror jag är viktigt med tanke på en hållbar utveckling.

Wikipedia on fronesis (engelska)