Någon gång för ca 15 år sedan gick det upp för mej hur mycket förväntningar styr både individen och kollektivet. Nu under den pågående ekonomiska krisen har man sett hur ett system som in absurdum bygger på ekononomiska förväntningar har kraschat. Vad som förvånar är att analytikerna aldrig kommer så djupt i sin analys att de skulle ifrågasätta den osunda grunden (institutionaliserade, orealistiska förväntningar) i delar av det ekonomiska systemet.

Men förväntningar styr också mycket annat vi hänger oss till, sociala sammanhang inte minst. Våra förväntningar på hurudana vi själva borde vara, hur andra borde vara och hur livet borde gestalta sig bestämmer i slutändan hur lyckliga vi är. Internationella lyckoundersökningar visar att så länge grundbehoven är tillfredsställda finns det ingen korrelation mellan t.ex. lycklighet och inkomstnivå.
Wikipedia har en kort artikel som hänvisar till en bok av Richard Lazarus:

In Emotion and Adaptation (Oxford University Press, 1991), Richard Lazarus asserts that people become accustomed to positive or negative life experiences which lead to favorable or unfavorable expectations with regard to present and near-future circumstances. Lazarus notes the widely accepted, philosophical principle that "happiness depends on the background psychological status of the person -- that is, the overall pattern of expectations and existential mood -- and cannot be well predicted without reference to" one's expectations [emphasis added].

Also with regard to happiness or unhappiness, Lazarus notes that "people whose objective conditions of life are those of hardship and deprivation often make a positive assessment of their well-being," while "people who are objectively well off... often make a negative assessment of their well-being." Lazarus argues that "the most sensible explanation of this apparent paradox is that people... develop favorable or unfavorable expectations" that guide such assessments.

Jag finner det minst sagt underligt att frågan om förväntningarnas betydelse hanteras så ytligt som den gör, t.ex. i samband med kundtillfredsställdhet eller kvalitetsbedömningar. Kundens förväntningar hanteras som ett axiom och i den mån man försöker påverka dem är det för att öka konsumtionen. När det gäller frågan om samhällets hållbarhet är det alldeles klart att frågan om vad som kan accepteras som realistiska förväntningar på individ- och samhällsnivå måste ges mycket större vikt.