Jag har alltid undrat över varför visualisering inte används ännu mer också i "seriösa" sammanhang. Synsinnet är kanske vårt starkaste sinne, vilket reklammakare av alla slag är väl medvetna om. Ändå används visualisering i rätt liten utsträckning för att beskriva kunskap och förståelse. Det verkar som om en seriös beskrivning av nånting förutsätts vara formulerad i textform. Möjligen tillåter man sig en liten graf för att understryka det man redan förklarat i ord. Är det för att användningen av bilder, grafer och andra visuella metoder leder tankarna till antingen barnböcker, datorspel eller reklam? Eller är det så att folk tror att seriösa saker inte KAN uttryckas visuellt? Eller beror det bara på att vi aldrig fått lära oss att uttrycka oss visuellt på mer avancerade sätt än med standardgrafer i Excel? Att kunna uttrycka sig i text och tal är viktigt, men litet större visualiseringskompetens skulle göra månget möte och presentation mycket effektivare. Hur skall man då visualisera? En rik källa med exempel finns på Visual Complexity. Och Marshall Clemens har gjort sin visualiseringsförmåga till konst och business.

Alvin Toffler (Framtidschocken, Tredje vågen) är tydligen still going strong. Han har alltid varit intresserad av skolfrågor och nu uttalar han sig i Edutopias senaste nummer, kraftfullt och revolutionärt som vanligt. Han börjar med att citera Bill Gates som lär har sagt (om skolor, antar jag): "We don't need to reform the system; we need to replace the system." Sen fortsätter han, som många av oss, med att konstatera att vi har en skola som väl fyller fordringarna för ett sent 1800-talssamhälle. Så här ser hans vision av framtidsskolan ut:

• Open twenty-four hours a day
• Customized educational experience
• Kids arrive at different times
• Students begin their formalized schooling at different ages
• Curriculum is integrated across disciplines
• Nonteachers work with teachers
• Teachers alternate working in schools and in business world
• Local businesses have offices in the schools
• Increased number of charter schools

Mycket tyder på att vi är på väg ditåt. Men långsamt.

Jag har de senaste dagarna deltagit i en virtuell konferens anordnad av University of Manitoba. En intressant upplevelse - temat är konnektivism och konferensen anordnas via en plattform som heter Elluminate. 200 deltagare har varit med på de en timme långa presentationerna som sker i realtid. Ljudet kommer via datorns hörlurar/högtalare och talaren har tillgång till en vit tavla att rita på och kan presentera en PowerPointshow som åhörarna ser, parallellt med själva pratet. Ingen ny teknologi, men relevansen av den ökar nu när så gott som alla har tillgång till bredband. Konferensen pågår en vecka och temat är alltså konnektivism, en ny teori om lärande som testar sina vingar. Georg Siemens från UoM fungerar som värd konferensen och idag var det en höjdare på "det nya lärandet" som hade taltur: Diana Oblinger. Hon analyserade nuläget när det gäller ungdomars användning av olika typer av elektroniska hjälpmedel för kommunikation och drog slutsatser när det gäller ut vilket håll skola och utbildning borde utvecklas. Hon representerar Educause, som har en del material på webben om temat, bl.a. e-böcker. Georg Siemens har också en ny bok, Knowing Knowledge, som kan hämtas ned från nätet - gratis förstås, i den anda av fritt informationsutbyte som kännetecknar bl.a. konnektivismen. Boken har byggts upp som en wiki, där människor kunnat komma med kommentarer. I ett visst skede konstaterdes den vara "tillräckligt" färdig och publicerades i form av pdf-filer. Nu torde den finnas också i tryckt format.

Det är synd att ordet LÄRARE kommit att beteckna UNDERVISARE. Att det blivit så kanske beror på att man blandat ihop lära ut med lära in. T.ex. finskan och engelskan har ord som oppija/learner, i svenskan får vi nöja oss med elev eller studerande eller student, alla ord som betecknar människor som har en viss roll i ett formaliserat utbildningssystem. Då formerna för lärande blir allt mera informella på grund av de möjligheter informations/nätverkssamhället ger, blir begreppen elev och studerande allt mindre användbara samtidigt som vi saknar något bra ord för den aktiva individ som lär sig själv, mer eller mindre systematiskt. Autodidakt finns förstås, men det hör inte till vardagsspråket precis. Och lärare är upptaget. Är det nåt ord jag inte kommer på som skulle passa? Harold Jarche tycker att läraren också borde bli "elev", och när det har hänt löser sig problemet förstås av sig självt:

As a learning professional, it’s time to take a stance. Enabling learning is no longer about disseminating good content. Enabling learning is about being a learner yourself, sharing your knowledge and enthusiasm and then taking a back seat. In a flattened learning system there are no more experts, only fellow learners on paths that may cross.

Det är tröttsamt med dualism. Dualismen (här i betydelsen ordpar med motsatta betydelser) skapar och upprätthåller onödiga spänningar mellan människor i sin strävan att skapa en förenklad bild av världen. Svart-vitt, rätt-fel, ja-nej är i många fall dåligt fungerande och fördummande kategorier. Ett annat exempel är teori-praktik. Det motsatsparet har förorsakat mycket skada, inte minst i utbildningssammanhang. Lyckligtvis är det en konstruktion som vi kan komma förbi genom att studera Aristoteles. Hans begrepp "fronesis" utgör en medierade länk mellan den teoretiska kunskapen och den praktiska. Fronesis är en kunskapsform som används i samband med val och beslut och som innehåller en moralisk komponent; en fronetiker ("fronimos") är en människa som använder sin erfarenhet och sin moral till att fatta goda beslut. Vad som är gott har ju Aristoteles en del att påstå om, men det är en annan historia. Jag har skrivit en kolumn i Västra Nyland om fronesis , där jag utvecklar temat litet och kopplar begreppet till yrkeshögskolan.