Professor Hannele Niemi tar i dagens HeSa upp frågan om undervisningens kvalitet som den avgörande faktorn om man vill uppnå konkurrenskraftiga högskolor och universitet. I och för sig tror jag det är skadligt att använda marknadsekonomiska termer som "konkurrensförmåga" och "effektivitet" som ledstjärna för utveckling av skolväsendet - spåren av ett sånt tänkande börjar synas. Men om vi för tillfället accepterar användningen av termerna och sedan resonerar som Hannele Niemi, kommer vi till att också toppforskningen vilar på en stadig grund av högkvalitativ undervisning. Utan inspirerande och kunniga lärare som kan ägna tillräckligt tid åt och med sina studerande blir det inga toppar på något område, vare sig forskning eller utveckling. Niemi skriver: "Opetuksen projektiluonteinen kehittäminen ei riitä. Kehittämisen on pohjauduttava yliopiston selkeään näkemykseen opetuksen tärkeydestä. Opetus ei ole yliopiston sivutuote vaan sen ydintehtävä. Yliopistoilla tulee olla opetustoimen kehittämiseksi pitkäjänteinen strategia, johon on sisällytettävä opetuksen johtamisjärjestelmä ja selkeä vastuunjako." Och samma på svenska, och för yrkeshögskolorna.

Från Gardner Campbells blogg fick jag länken till följande text av Douglas C. Engelbart som jag tycker ovanligt väl beskriver behovet av och metoderna för ett pragmatiskt "kunskapande" som beaktar alla kunskapsdimensioner. Här ett citat: "By "augmenting human intellect" we mean increasing the capability of a man to approach a complex problem situation, to gain comprehension to suit his particular needs, and to derive solutions to problems. Increased capability in this respect is taken to mean a mixture of the following: more-rapid comprehension, better comprehension, the possibility of gaining a useful degree of comprehension in a situation that previously was too complex, speedier solutions, better solutions, and the possibility of finding solutions to problems that before seemed insoluble. And by "complex situations" we include the professional problems of diplomats, executives, social scientists, life scientists, physical scientists, attorneys, designers--whether the problem situation exists for twenty minutes or twenty years. We do not speak of isolated clever tricks that help in particular situations. We refer to a way of life in an integrated domain where hunches, cut-and-try, intangibles, and the human "feel for a situation" usefully co-exist with powerful concepts, streamlined terminology and notation, sophisticated methods, and high-powered electronic aids." Det låter som en synnerligen tidsenlig och integrerad syn på problemlösning i komplexa situationer. När texten är skriven? 1962....

Dagens citat: "And, okay, the last thing to do is to really fix the educational system. We mean, take it apart piece by piece and put it back together again (some assembly required), but this time use the damn instruction manual."

Jim Ware, The Future of Work Blog

Ibland, men alltför sällan, blir det intressantare och djupare diskussioner vid min arbetsgivare, YH Sydvästs, avdelning för forskning och utveckling, där jag är med på ett litet hörn. Jag gör mitt bästa för att hålla diskussionen vid liv, och här nedan är mitt senaste inlägg i en debatt om hur FoU borde utvecklas. Författaren till det inlägg jag svarar på har jag anonymiserat. Hej, nej, det skulle ju vara lustigt om jag skulle vara av den åsikten att all universitetsforskning/verksamhet skulle vara av ondo. Den är viktig, nödvändig och har kraftigt bidragit till förståelsen för hur världen och vi själva fungerar. Och det är ju bl.a. nödvändigt för hållbar kustlandsutveckling. Länge leve vetenskap och forskning! Men yrkeshögskolorna är inte till för UNIVERSITETSforskning och skall inte heller låna alltför många tankesätt och redskap från den världen (som ju dessutom är oerhört splittrad ontologiskt och epistemologiskt sett). Ett redskap som vetenskapen t.ex. förvaltat väl (men inte uppfunnit) är kritiskt tänkande. Det kan föras över och bäddas in i YH:s redskapsarsenal (och finns förstås där i många fall redan nu, men inte explicit), men inte i form av "Den Vetenskapliga Metoden" som man gjort vid universiteten, utan i form av någotslags fronesis-artat, professionsinriktat tankeideal. I fråga om handlingsidealen får vi sedan söka på annat håll.

Läser en artikel av Kenneth R. Howe (Educational Theory, Vol 55, N:o 3, 2005) om de båda termerna i rubriken och deras tillämpning i forskning om lärande och utbildning. Howe kritiserar starkt den traditionella experimentismen som har det randomiserade experimentet som ideal, och säger också att de generaliseringar som experimentismen strävar efter helt enkelt inte är relevanta i dynamiska sociala system. Generalisering behövs, men har för det mesta giltighet endast i en mindre, lokal skala. Experimentismen har inte kunnat tillföra den pedagogiska praktiken någon större nytta. Experimentalismen (hans egen term), förhåller sig mycket öppnare och känsligare till den miljö experimenterandet utförs i. Howe menar att experimentalismen är klinisk (i betydelsen praktisk, jfr läkaryrket) och demokratisk. Synsättet tillskrivs Dewey - han tycks dyka upp i de flesta sammanhang när man fördjupar sig i rötterna till sen/postmoderna tankegångar om skolan.

Alla de som tagit sina första steg på den formella pedagogiska utbildningens stig har lärt sig Blooms taxonomi. Någon kanske t.o.m. ännu kommer ihåg något av innehållet i den. Det hela handlar ju om en hierarki i sex nivåer som beskriver olika komplexitetsgrader hos kunskap. Blooms taxonomi var ingalunda utvecklad bara av Benjamin S. Bloom själv, utan den är ett av resultaten av en mångårig forsknings- och utvecklingsprocess med många deltagare. År 1956 publicerades resultaten. En central figur vid utvecklingen av taxonomin var David R. Krathwohl, och han utvecklade under 1990-talet tillsammans med en av Blooms studenter, Lorin W. Anderson, en reviderad taxonomi. Den kom ut 45 år efter den första och innehåller förutom en revidering också en tilläggsdimension i form av vilken typ av kunskap som avses (faktakunskap, procedurkunskap osv.). Tillsammans bildar de en matris som kan vara till nytta för dem som arbetar med inlärningsmål. Intressant är att den lägsta nivån i den gamla taxonomin, "knowledge" ersatts med "remembering", vilket återspeglar en utveckling i synen på vad kunskap är. Också högst upp har det skett en förändring: "evaluation" har ersatts med "creating". Innehavaren av den högsta formen av kunskap är alltså inte den som kan evaluera, utan den som skapar nytt! Här är en bra översikt av RBT (Revised Bloom's Taxonomy), därifrån jag också knyckt nedanstående bilder (RBT längre ned).

Kunskap är makt - och pengar. Därför låter det litet avigt att skolor gratis ger ifrån sig läromedel så att människor kan studera utan att ens besöka skolan. Leder det kanske till att alla småningom sitter hemma och att skolor och universitet inte får in några "elevpengar" eller terminsavgifter? I Finland bygger den virtuella undervisningen ännu till största delen på att man måste vara studerande i skolan eller få tillgång till ett lösenord för att kunna ta del i den. För några år sedan tog MIT (Massachusetts Institute of Technology) ett stort steg vidare med sitt OpenCourseWare-initiativ, som innebär att innehållet i kurser (nu över 1500) som ordnas vid MIT läggs ut gratis på nätet. Hundratals universitet har hakat på idén. Det beror knappas på att man är så väldigt idealistisk, utan för att det fungerar som marknadsföring: om kurserna på nätet är bra kanske det ger mersmak och universitetet får nya sökande eller  good-will. Men innovationen tar inte slut där, nu har ett nytt initiativ tagits, där programvaruföretaget Sun står som primus motor. Sun har ju skänkt oss basen för OpenOffice så det här med open source är inget främmande för dem. Initiativet kallas Curriki och vill erbjuda gratis, webbaserad utbildning åt alla. Kurserna görs upp av frivilliga, wiki-baserade och huvudsakligen inriktade på grundskole- och gymnasienivån. Curriki har funnits i ett år och växer hela tiden. Det skall bli intressant att följa med utvecklingen - ambitionerna är höga när det gäller att sprida kunskapen över världen på det här sättet. FN är t.o.m. med som sponsor.