David Gurteen gör i sitt senaste nyhetsbrev några kloka reflektioner beträffande 2.0-fenomenet. Framförallt betonar han att fenomenet måste förstås mycket bredare än som en ny teknik/tekniker.

Jag kan tänka mig en analogi med t.ex. turismen: turism är mer än sittande i tåg, bil och flyg, men för en marsmänniska eller annan utomstående kan det se ut som om det i första hand handlar om transport. I själva verket är turismen ett modernt, kulturellt fenomen som stöder sig på teknik. Det samma gäller Webb 2.0, Firma 2.0 och Skola 2.0. De som tror att det handlar om teknik har en del att läsa in sig på. Men det är ju lätt nuförtiden, tack vare nätet!

Gurteen har på ett lyckat sätt samlat den djupare värderingsmässiga, politiska och praktiska innebörden i Värld 2.0 och visar i nedanstående tabell hur den skiljer sig från industrisamhällets Värld 1.0-stuk.

 

World 1.0	World 2.0
Knowledge sharing and learning is imposed additional work	Knowledge sharing and social learning is a welcome natural part of people's everyday work
Work takes places behind closed doors	Work takes place transparently where everyone can see it
IT Tools are imposed on people	People select the tools that work best for them
People are controlled out of fear they will do wrong	People are given freedom in return for accepting responsibility
Information is centralized, protected and controlled	Information is distributed freely and uncontrolled
Publishing is centrally controlled	Anyone can publish what they want
Context is stripped from information	Context is retained in the form of stories
People think quietly alone	People think out load together
People tend to write in the third person, in a professional voice	People write in the first person in their own voice
People especially those in authority are closed to new ideas and new ways of working	Everyone is open to new ideas
Information is pushed to people whether they have asked for it or not	People decide the information they need and subscribe to it
The world is seen through a Newtonian cause and effect model	The world is recognized to be complex and that different approaches are needed

 

Vid en föreläsning som Gurteen höll i Kuala Lumpur nyligenom hur 20-fenomenet påverkar företagen (Enterprise 2.0)  var det en i publiken som utbrast: "We will never have Enterprise 2.0 until we have Managers 2.0!?". Det är säkert sant att 1.0-chefer kan bromsa utvecklingen på samma sätt som feodalherrarna säkert gjorde i tiden och Kina gör än idag, men på sikt är det omöjligt.

För att ännu koppla till yrkeshögskolor och deras forskning: Science 2.0 skulle kunna förverkligas betydligt lättare i yrkeshögskolevärlden än i universitetsvärlden tack vare att verksamhetsmodellerna inte ännu helt har utkristalliserats. Kan yrkeshögskolorna ta den här utmaningen?

Tre veckor av fyra är ny förbi i en av de två GIS-kurser jag för tillfället drar. Jag är litet förvånad över att jag redan nu lyckats producera 20 stycken 3-10 minuter långa undervisningsvideor parallellt med den rätt intensiva undervisningen som har krävt en hel del förberedelser. Att det lyckats beror på att jag för en gångs skull klarat av att skapa en rutin: då vi haft ett fyratimmars pass i en datorklass gör jag så snabbt som möjligt om de övningar vi just gått igenom på min egen dator och bandar in det hela. Jag har inget manuskript annat än de nedskrivna anvisningar för övningarna som jag lagt upp på vår interna GISwiki, utan jag stöder mej långt på minnet av vad jag gjorde för nån timme sedan.

Videorna kan behöva litet upputsning efteråt, längre pauser plockar jag bort, liksom felaktiga knapptryckningar. Alltsom allt kräver en fem minuter lång video en insats på 20-30 minuter.

Men sen då? En kollega berättade häromdagen att mina studerande lär vara mycket nöjda med servicen, videorna hjälper dem att repetera sånt de inte riktigt kommer ihåg. Det var också huvudsyftet med att göra videorna, men nu när jag har dem, hur bygger jag upp nästa års kurs? Och skall jag lägga ut dem fritt på nätet att ladda ned, i enlighet med Open Courseware-ideologin? Behöver jag ha egentlig undervisning om alla centrala övningar finns i som lärobjekt i videoform? Hur kan jag omforma min lärarroll? Kan vi jobba mera med konkreta projekt? En hel del frågor, med positiva förtecken.

I högskolevärlden förekommer en idékonstruktion som går ut på att undervisningen blir högklassigare om undervisarna är forskare. Inom yrkeshögskolevärlden har, vad jag förstått, skapats ett tryck från UVM:s sida att allt fler lärare också skall forska. Det är då kanske inte så långsökt att fråga sig vad forskningen säger om detta - blir utbildningen bättre om undervisarna forskar?

I Tomorrow's Professor Blog redovisas en undersökning som försöker penetrera problematiken litet djupare, och ett av resultaten är ganska tydligt:

"... a massive study involving roughly 25,000 students at over 300 universities and colleges found a significant negative correlation between a university's research activity and many important educational outcomes."

Samtidigt som man konstaterar detta, konstaterar man ändå också att forskningsverksamheten i högskolan har en potential som kunde göra undervisningen bättre. Denna potential utnyttjas tydligen alltför sällan i verkligheten.

För yrkeshögskolorna som ännu är fria från egentliga forskningstraditioner vore det viktigt att undvika att gå i den fälla den akademiska världen gått i - man intalar sig att forskning är viktig för undervisning och utbildning medan så tydligen inte är fallet. Den här problematiken har förstås att göra med att universitet och högskolor för länge sedan, i brist på yrkeshögskolor, blivit huvudsakligen yrkesutbildande inrättningar där forskarutbildningens betydelse krympt.

Bland de relativt få högskolestudenter som är genuint intresserade av en forskarkarriär kan det däremot säkert vara inspirerande att ha forskare som undervisare, på samma sätt som det för vilken yrkesutbildning som helst är viktigt att se till att representanter för yrket regelbundet länkas in i undervisningen.

Jag inledde en fördjupningskurs i GIS häromdagen och som vanligt ville jag pröva på nånting nytt. Eftersom jag skaffat mej Camtasia Studio tänkte jag pröva det programmet för att stöda upp min undervisning i dataklassen med videobandade demonstrationer av olika rutiner och analyser.

Jag har under ett par dagar bandat centrala delar av min undervisning i användningen av ArcGIS, som är programmet vi använder (egentligen tycker jag mer om Manifold, men det är en annan historia). Bandningarna har jag gjort i efterskott, på det sättet har jag inte behövt planera de olika avsnitten eftersom jag har de olika skedena bra i minnet om jag gör bandningen nån timme efter själva undervisningen.

Jag har sparat videofilerna i wmv-format. Swf vore ett annat alternativ, filerna blir lika stora. Som mikrofon har jag använt min Zoom H2 som fungerar alldeles utmärkt också som datormikrofon. Filerna får en bra kvalitet och är förvånansvärt små: ca 1,5 Mb för fyra minuter. Här ett exempel.

Tillsvidare har jag producerat 8 videosnuttar på 4-5 minuter. Det har krävt ett par timmars arbete. Jag inbillar mig att mina studerande både på den här kursen och i framtiden kommer att ha en hel del hjälp av att kunna kolla upp hur man jobbar med ArcGIS. För mej själv går det ofta så att jag måste fundera "hur gjorde man det här nu igen" och hjälpfilen är inte av så lysande kvalitet. Jag måste bara fundera på hur jag organiserar alla klippena så det är lätt att hitta det tema man är ute efter.

Tom Berglund, professor vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors, hade ett utmärkt inlägg i Hufvudstadsbladets Idag-spalt den 1 mars. Han pläderar för en drastisk omläggning av den högre utbildningen, litet på samma sätt och med samma motiveringar som Roger Schank. Berglund skriver:

Den tid som slösas på frustrationer som utlösts av ineffektiv kunskapsförmedling är en kostnad som hela samhället får bära.

Vidare konstaterar han att Finland ur teknologisk synvinkel har det synnerligen väl förspänt när det gäller förutsättningarna för en annan typ av utbildning, "vis underhållning" som han kallar det. Han ser ändå starka krafter, både nationella och internationella, som bromsar utvecklingen i den här riktningen. Att tala om utbildning som underhållning har inte varit salongsfähigt, allra minst inom den högre utbildningen. Och ändå har vi alla upplevt upptäckandets och lärandets glädje, ibland i skolsammanhang men kanske oftare utanför skolan. Detta bland annat eftersom den läroplikt (otroligt ord, eller hur?), tentamensinriktning och sållning som skolsystemen idag baserar sig på, för alltför många elever är svår att koppla ihop med en upplevelse av flow och glädje. Gör ett tanke-experiment: om vi ser på den utveckling som skett inom Alko (också det ett monopol, precis som skolsystemet) under de senaste 30 åren och jämför med skolans utveckling under samma tid, vilka likheter och skillnader finns och vilken har förändringstakten varit? I slutet av 70-talet var det mycket svårt att orientera sig i utbudet av alkoholdrycker, prislistan var inte till mycket hjälp och flaskorna bakom disken var vaktade av försäljare som hade mera drag av polis än kundbetjänare. Idag går vi in på Alkos webbsidor och bläddrar i utbudet, låter oss inspireras av tidningen Etiketten och tar en anställd i ärmen i gången mellan hyllorna när vi vill ha råd om vilket av de 20 spanska rödvinerna som kan tänkas lämpa sig bäst för älgsteken. Sedan går vi ut med precis så många flaskor vi vill och betalar vid behov på kredit med kreditkort. Och om vi inte är nöjda med vad lokalbutiken för tillfället har på hyllan, går beställningen av den avsaknade produkten snabbt och enkelt. Ja, vi kan t.o.m. importera vårt eget vin om vi så vill. Hur skulle (hög)skolan se ut idag om den skulle ha anpassats till omvärldsförändringarna i samma takt som Alko?

Nu har jag testat min Zoom H2 jag skrev om tidigare. Fantastisk liten maskin. Snappar upp ljudet oberoende hur jag vandrar runt i klassrummet. Jag sparar inspelningarna i tämligen komprimerat format, MP3 med 64 kbps vilket betyder att två minuters inspelning blir en fil på 1 Mb. Kvaliteten blir ändå helt acceptabel för den här typen av användning (inspelade föreläsningar). Här är ett en minut långt smakprov.

Eftersom jag just nu drar en kurs i ekologi där vi använder en MediaWiki för att bygga upp basen för ett läromedel (inte bara undervisningsmedel) parallellt med en kurs för lärare i användning av begreppskartsprogrammet CmapTools, inställer sig frågan om inte de har båda, vid behov synnerligen kollaborativa formerna av kunskapshantering, kunde integreras på något sätt.

Själva tanken att visualisera en wiki är inte ny, Wikipedia har visualiserats bl.a. av wikimindmap. Där har man vad jag förstår tagit Wikipedia och konstruerat en algoritm för att visualisera den som en tankekarta (mindmap). Men hur kunde man jobba parallellt med båda teknikerna för att få fram ett kunskapshanteringsredskap som erbjuder både en övergipande bild av (förståelsen av) ett specifikt kunskapsområde samtidigt som det är lätt att borra sig in i detaljerna som finns i wikiform? Tekniskt borde det vara rätt lätt med hjälp av hyperlänkning, men att få arbetandet med information och kunskap på det här sättet att löpa smidigt kräver en del testande.

Ärendet hänförs härmed till mappen "Under arbete" där det får samsas med många andra projekt. Doktorsavhandlingen, till exempel...