Jag har under ett år försökt komma vidare med utvecklingen av ett forum eller portal för finlandssvenskt skogsfolk, ett ställe för ömsesidigt kunskapsutbyte där sista årskursen på skogsbruksingenjörsutbildningen skulle fungera som redaktörer, men där större delen av innehållet skulle produceras av andra än de som är direkt kopplade till utbildningen.

Idag tog det projektet ett stort steg vidare då en grupp IB-ingenjörsstuderande presenterade ett utkast till portal, byggd i Drupal. Det ser bra ut, och på fredag skall jag testa portalen med en liten grupp skogsfackmän för att höra vad de säger. Enligt planerna skall studerandegruppens arbete vara färdigt i slutet av april, och min förhoppning är att vi skulle kunna testköra portalen med ett antal studerande och skogsfackmän i höst, finslipa den och sedan presentera den på skogsbrukets vinterdagar i februari 2010.

Det här kunde bli ett nytt sätt för skolan att jobba ihop med arbetslivet, och jag hoppas jag skulle ha tillräckligt tid för att kunna vara med och tillsammans med studerandena få det hela att rulla av egen kraft. Vi skulle fungera som "technology stewards" som Wenger m.fl. talar om, här citerade i Jay Cross' blogg:

 

Technology stewards are people with enough experience of the workings of a community to understand its technology needs, and enough experience with technology to take leadership in addressing those needs.

A steward’s initial task is to assess the vision of the community along such dimensions as conversations, projects, content, access to expertise, relationships, and meetings. The steward then selects the simplest technology to advance the community as both the technology and the organization mature. The steward continuously assesses the needs of the community and how well they are being met. Like all living things, communities eventually die; the steward assures that community artifacts are preserved.

I dagens Helsingin Sanomat säger Petteri Kilpinen det som väl alla som tittar åt sidorna och framåt genom vindrutan istället för i backspegeln känner till: vi borde sluta med att utbilda ledare för industrisamhället. Han säger:

Tulevaisuuden johtajien koulutuksessa tulisi painostaa huomattavasti enemmmän luovaan ajattelun, henkilöjohtamisen ja ihmissuhdetaitojen innovatiiviseen opetukseen. Työntekijöitä on ajateltavana luovina, ajattelevina ja verkostuneina yksilöinä, joiden tuottavuuden ja kehityksen kasvattamisesta johtaja on vastuussa.

Självklart. Det som jag kanske inte håller med om är att ledaren skulle ha ansvar för den här utvecklingen. Delansvar, kanske.

Det som Kilpinen tydligen noterat är att det inte är möjligt med en förändring om inte hela utbildningsstrukturen ändras. Alldeles riktigt. Och det gäller de flesta andra branscher också.

Återigen har George Siemens i sin blogg elearnspace lyft fram en del intressanta saker, bl.a. en lista som The Futurist Magazine har gjort upp över trender för år 2009 och framåt:

6. Professional knowledge will become obsolete almost as quickly as it’s acquired. An individual’s professional knowledge is becoming outdated at a much faster rate than ever before. Most professions will require continuous instruction and retraining. Rapid changes in the job market and work-related technologies will necessitate job education for almost every worker. At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs. -Marvin J. Cetron and Owen Davies, "Trends Shaping Tomorrow’s World, Part Two," May-June 2008, p 41.

Punkt nummer 6 är bara delvis sann. Som mycket annat av det tänkande som produceras av dem som är involverade i den nya webben och de politiska, pedagogiska och ekonomiska förändringar som är starkt knutna till den, är det här en urban och teknoinfluerad tankeprodukt. Eftersom de flestas liv och jobb är urbant och starkt teknoinfluerat är den här trenden förstås relevant. Men den är ändå litet överdriven, eftersom ändå rätt många av oss har att göra med professionell kunskap som förändras rätt långsamt. Det som jag tänker på är den kunskap som relaterar till naturens uppbyggnad och funktion och den som har att göra med människokännedom. Nu skriver man ju visserligen "Most professions" så jag kan svälja punkt 6, men med ovanstående invändning. Men vad månne konstaterandet "At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs" kan eller bör få för inverkan på utbildningssystemet? Skall de institutioner som idag ger grundutbildning till framtida proffs spela en roll här? Kan vi som är involverade i dem göra det göra det? Svar: Nej, inte med nuvarande synsätt, finansiella och organisatoriska strukturer och arbetsformer. Det här betyder att rollen för yrkesutbildande institutioner kan komma att bli alltmer mariginell i framtiden, eftersom det inte ur den enskilda människans (eller samhällets) perspektiv "lönar sig" att satsa på en lång utbildning där en allt större del av utbildningens innehåll blir irrelevant ju längre utbildningen är. Men å andra sidan handlar utbildningssystemet inte alls bara om kunskaper. Den som ens i någon mån brytt sig om att analysera vad som egentligen pågår vet ju att skolsystemet har en stark funktion som uppbevaringsplats för ungdomar som inte har plats på arbetsmarknaden och som bör ges en "vettig" sysselsättning. Ur de ungas egen synvinkel igen fungerar utbildningen ofta som en social mötesplats - ja för att riktigt vända upp och ner på begrepen, ett slags realvärlds-FaceBook. Frågan är hur de här (och andra) funktionerna kan mötas i den framtida yrkesrelaterad grund- och fortbildningen. Jag försöker som bäst bädda in de idéer jag har om det här i projektet Målsatt vid YH Novia. Vi (jag, Nina Hillo och Martin Wikström) försöker ta lagom stora steg så att den revolutionära grundtanken (grundläggande strukturförändring) bibehålls, men så att det nuvarande systemet kan svälja förslagen. I Målsatts blogg finns ett inslag jag nyligen skrev och som hänvisar till Bill Farren på ed4wb.org som har en mycket liknande syn som den jag har och som dessutom lyckats illustrera det hela väl. Målsatt har också tack vare Martin Wikström åstadkommit två små animeringar för att kursoriskt visualisera "den gamla" och "den nya" modellen när det gäller skolan och samhället, sett ur yrkesutbildningsperspektiv. Fortsättning följer.

Alec Couros, en bloggare som hör till mina Topp 20-favoriter på edubloggningssidan, smakar på begreppet Open Thinking och definierar det så här:

 

Open thinking is the tendency of an individual, group or institution to give preference to the adoption of open technologies or formats in regards to software, publishing, content and practice. Open thinkers critique, question and seek to reject technologies or formats that compromise the power of adopters, especially in the freedom to use, reuse, edit and share creative works and tools. Open thinkers value group-based problem solving and give preference to tools that enable social collaboration and sharing. Open thinkers actively strive to replace adopted technologies and formats with open alternatives. Open thinkers advocate for the adoption of open technologies and practice.

I guess I'm an Open Thinker, then.

George Siemens har, sin vana trogen, plockat upp en pärla på webben. Det är frågan om ett blogginlägg av David Armano där begreppet "little strategy" presenteras tillsammans med en mycket beskrivande bild:

Det hela handlar om marknadsföring, men Siemens anser att samma tankesätt bra kan tillämpas på den moderna pedagogiken: skrota de stora planerna och kör med ett iterativt arbetssätt. Jag kan inte annat än understöda, efter det är så här jag väldigt långt dragit mina kurser under de senaste åren.

Det här sättet att jobba är förknippat med några problem:

1. Studerande vill gärna ha en klar bild av innehållet i kursen på förhand - det är tryggt och bekvämt. (Men de kräver det inte om trygghetskänslan kommer från andra källor)
2. Traditionellt lärarskap och Bologna-tänket baserar sig på att såväl målsättningar som innehåll i detalj skall kunna presenteras på förhand.
3. Eftersom kurserna inte kan planeras helt på förhand blir undervisningsperioderna mycket intensiva och stressiga. Jag är i slutet av en nu, och det känns i skinnet. Men jag kan inte tänka mej att jobba på annat sätt.

Kanske det är på sin plats att tänka litet på samma sätt när det gäller läroplaner?

George Siemens, som är en av de två arrangörerna av den 12 veckors experimentella "kurs" i konnektivism jag just deltar i, CCK08, ställer sig i en en av sina bloggar den mycket relevanta frågan:

"how long can we continue to add technology to teaching and learning before we fundamentally reconsider the entire process, including the spaces and structures of learning?"

Precis. En av orsakerna att jag använder rätt mycket teknologi är att jag tror att flera av de redskap som nu finns i sig kan ha en befriande effekt, åtminstone på litet längre sikt. Om man bli van med att blogga för att uttrycka sina egna in- och åsikter, och att skriva i en wiki för att skapa gemensam förståelse för tingens ordning i samarbete med andra, måste det på sikt få effekter för synen på kunskap och lärande.

Teknologin kan alltså bli en trojansk häst som gör att de ålderdomliga organisations- och kunskapsförmedlingsstrukturer som det ännu finns gott om i alla skolor förlorar sin relevans och ersätts med andra.

Den svenska skogsutbildningen i Finland fyller 100 år i år och i fredags ordnades en fest för gamla studerande och personal, samt inbjudna gäster. Jag hade äran att kasta fram några tankar om skogsutbildningens framtid och för att det inte bara skulle bli en trendanalys och allmänna filosofier lade jag fram ett konkret förslag om att utbildningsprogrammet skulle ta åt sig rollen som upprätthållare av ett praktikernätverk på webben, "Forstex", som skulle bli ett slags informations- och kunskapshanteringsmiljö för såväl skogsfackmän från hela Svenskfinland som för skogsstuderande. Som boägg proklamerade jag att jag skänker allt det digitala undervisningsmaterial som jag gjort och som jag kommer att göra inom ramen för min roll som skogslärare till nätverket i enlighet med en Creative Commons-licens. Presentationen (se nedan) och initiativet togs väl emot, men mycket arbete återstår för att få webbplatsen att fungera väl rent tekniskt och designmässigt. En ännu större utmaning är att fostra och hjälpa människor att använda den, skogsfolk hör ju inte till dem som är allra ivrigast att ta ibruk ny digital teknik. Men det blir en spännande utmaning för mej - har jag rätt i min hypotes att skogsbruket kunde dra nytta av en modern kunskapshanteringsmiljö för praktikerkunskap? För att kunna driva projektet framåt skulle jag behöva mer tid, men de första stegen kan i alla fall tas inom ramen för Novia-projektet Målsatt som jag är involverad i på ett hörn. [slideshare id=636953&doc=100years-1223192347336875-9&w=425]