Lagom inför midsommaren öppnades äntligen NaturPorten/NatureGate/LuontoPortti för allmänheten. Åland utgör pilotområde och öppningen skedde i Sittkoffs Galleria i centrum av Mariehamn, med landshövding Peter Lindbäck närvarande. Inför öppningen översatte jag i all hast ett antal sidor av webbtjänsten till svenska, där kan behövas litet slipningar ännu. NaturPorten baseras huvudsakligen på Jouko Lehmuskallios strålande bilder av växter och på ett världspatenterat identifieringssystem som är oerhört mycket mera intuitivt än de förfärliga identifieringsnycklar som finns i början på varje traditionell flora. Adressen till tjänsten är: www.luontoportti.fi/ahvenanmaa

Ning hör till de mest lovande och starkt växande plattformerna för sociala nätverk. Jag har använt Ning i undervisningen, och det fungerade bra. Det som stör mej alltmer är reklamen. Det är inte trevligt att tvinga reklam på studeranden och kostnaden för att få bort reklamen är onödigt stor, 20 USD per månad.

När jag nu har tagit på mej att grunda ett socialt nätverk för att vi lärare skall kunna hålla kontakt med de av våra skogsstuderande som är på en fem månader lång praktik, började jag hålla ögonen uppe efter alternativ. Då hittade jag Grou.ps, en rätt ny tjänst som upprätthålls av ett litet men effektivt team med Emre Sokullu som koordinator. Ps står visserligen för Palestina, men Emre Sokullu är från Turkiet och verksam i USA för tillfället.

Grou.ps finns på engelska, franska och turkiska och - efter veckoslutet - på svenska, åtminstone till stora delar. Så fort jag mailat Emre med en fråga om planerna att översätta Grou.ps till andra språk, fick jag ett mail med en översättningsfil. Efter att ha satsat några timmar på översättning skickade jag tillbaks filen och tolv timmar senare fanns översättningen på webben. Snacka om service!

Grou.ps kommer att vara gratis och reklamfritt också i framtiden, försäkrar Emre, deras businessmodell liknar SugarCRM:s.

Nu ska Grou.ps testas på allvar!

Då man kommit på en (åtminstone för en själv) ny tanke känns det bra att sätta ett namn på den. Den här tendensen leder till en uppsjö av mer eller mindre snärtiga förkortningar och ordkonstruktioner vars innebörd ofta överlappar varandra.

Idag stötte jag på en för mej ny term, ee-learning, vars innebörd jag gillar. Det handlar om att kombinera e-learning (e-lärande) av det som vid det här laget kan kallas traditionell typ, med e-learning av en annan typ, där e:et står för experiental. Realvärldsupplevelser och cyberrymd hand i hand alltså.

Den som kläckt termen är Steve Eskow, pensionerad professor och numera aktiv vid Pangaea Network . Han är, som alla västvärldspedagoger av betydelse, påverkad av John Dewey och har på ett lyckat sätt kombinerat Deweys filosofi med de möjligheter e-världen ger oss idag. Vi låter honom själv förklara:

 

"The term is a hybrid one that brings together two kinds of e-learning. What I'll call "e-learning1" is electronic learning, in which the new communication technologies such as the computer, cell phone, or television provide the scene of instruction. The computer can house and move anywhere all the older media—the book, for example—as well as all the media and methods associated with traditional pedagogy: the lecture, the recitation, the discussion, or the tutorial. MIT is putting its laboratories online and making them available to students around the world; the British Open University is making its courses available. And simulations and the new game pedagogies begin to bring new teaching methods to the instructional scene.

What I'll call "e-learning2" is experiential learning, a pedagogy that uses the everyday world as the scene of instruction. There is of course a long history of attempts to bring hands-on experience into the classroom and campus, but this sort of pedagogy is much more likely to involve professional, practical, or real-world environments: offices, shopping centers, hospitals, churches, boats, mountains, or even the dinner table. In experiential learning, the distinctive attributes of an everyday scene—its activities and settings, its obligations and entitlements, its excitements and boredoms, its spaces and places and people and the problems they deal with—serve as the primary textbook for learning. The argument is that ee-learning can bring the two scenes together in a single and powerful pedagogical practice."

Intervjun därifrån citatet är hämtat finns att läsa på Innovate Online (registrering nödvändig), läsning rekommenderas. Eller snarare påbjudes. Intervjun avslutas med följande konstaterande, som är insiktsfullt också gällande nykonstruerade begrepps funktion:

"My coinages, "ee-learning" and "ee-university," will not survive; they are more advertising than academy. They are intended as pointers to the possibility of a new university that brings together the pedagogical powers of experience in the everyday world and the connective powers of the new communication technologies. The development of this new university is already underway as teachers and practitioners approach it pragmatically. My hope is that naming it will speed its coming and encourage others to develop its theory and practice."

Fenomen som Facebook, MySpace, Second World och över hundra miljoner bloggar gör att det blir allt vanligare, speciellt bland yngre människor, att ha en existens också på nätet. LinkedIn och den europeiska motsvarigheten Xing (som också finns på svenska) är ett slags yrkes-Facebooks med några år på nacken som syftar till att utgöra mötesplatser för yrkesmänniskor, platser där man kan presentera sitt yrkeskunnande och intressen och skapa affärs- och andra mera yrkesmässiga kontakter.

Den explosionsartade framväxten av sociala nätverk är ett bra exempel på att utvecklingen i samhället är så snabb att skolvärlden inte mera klarar av att reagera på allt som händer. De studerande som nu är i slutet av sina yrkeshögskolestudier följer en läroplan som gjordes upp före LinkedIn och Xing var uppfunna. Om fyra år har vi igen nya tjänster som tävlar om uppmärksamheten på internet, tjänster som ännu inte ens är påtänkta.

ICT-världens sociala nätverk är behäftade med åtminstone ett problem: den tekniska apparatur som möjliggör kommunikationen kommer mellan dej och den andre och vissa dimensioner i den ursprungliga, mänskliga kommunikation som består av människor som ser och hör varandra, faller bort. Det gäller i och för sig också brevskrivande och telefonprat.

Nu har ju videokonferenser funnits i åratal och mobiltelefonerna börjar klara av videosamtal, så det här med att se den andre på en skärm är minsann ingen ny teknologi. Det som jag  sökt efter en tid är en välfungerande och gratis tjänst där flera personer kan samtala över internet med hjälp av video. Den senaste aspiranten verkar lovande: ooVoo verkar erbjuda just det här.

OoVoo är i betaversion och körs via ett litet klientprogram som man laddar ned på sin dator. Idén är litet Skype-aktig, man har en lista över personer som man kan kontakta för videosamtal. Högst 6 personer kan delta samtidigt. Dessutom finns det en trevlig funktion där man kan spela in ett upp till 60 sekunder långt videomeddelande som sparas i FLV-format och kan skickas med t.ex. epost. Det blir ca 3 Mb per minut med den kamera jag använder.

Jag skall kolla upp eventuella  andra funktioner och fundera på hur den här tekniken bäst kunde utnyttjas i samband med undervisning och lärande.

David Gurteen gör i sitt senaste nyhetsbrev några kloka reflektioner beträffande 2.0-fenomenet. Framförallt betonar han att fenomenet måste förstås mycket bredare än som en ny teknik/tekniker.

Jag kan tänka mig en analogi med t.ex. turismen: turism är mer än sittande i tåg, bil och flyg, men för en marsmänniska eller annan utomstående kan det se ut som om det i första hand handlar om transport. I själva verket är turismen ett modernt, kulturellt fenomen som stöder sig på teknik. Det samma gäller Webb 2.0, Firma 2.0 och Skola 2.0. De som tror att det handlar om teknik har en del att läsa in sig på. Men det är ju lätt nuförtiden, tack vare nätet!

Gurteen har på ett lyckat sätt samlat den djupare värderingsmässiga, politiska och praktiska innebörden i Värld 2.0 och visar i nedanstående tabell hur den skiljer sig från industrisamhällets Värld 1.0-stuk.

 

World 1.0	World 2.0
Knowledge sharing and learning is imposed additional work	Knowledge sharing and social learning is a welcome natural part of people's everyday work
Work takes places behind closed doors	Work takes place transparently where everyone can see it
IT Tools are imposed on people	People select the tools that work best for them
People are controlled out of fear they will do wrong	People are given freedom in return for accepting responsibility
Information is centralized, protected and controlled	Information is distributed freely and uncontrolled
Publishing is centrally controlled	Anyone can publish what they want
Context is stripped from information	Context is retained in the form of stories
People think quietly alone	People think out load together
People tend to write in the third person, in a professional voice	People write in the first person in their own voice
People especially those in authority are closed to new ideas and new ways of working	Everyone is open to new ideas
Information is pushed to people whether they have asked for it or not	People decide the information they need and subscribe to it
The world is seen through a Newtonian cause and effect model	The world is recognized to be complex and that different approaches are needed

 

Vid en föreläsning som Gurteen höll i Kuala Lumpur nyligenom hur 20-fenomenet påverkar företagen (Enterprise 2.0)  var det en i publiken som utbrast: "We will never have Enterprise 2.0 until we have Managers 2.0!?". Det är säkert sant att 1.0-chefer kan bromsa utvecklingen på samma sätt som feodalherrarna säkert gjorde i tiden och Kina gör än idag, men på sikt är det omöjligt.

För att ännu koppla till yrkeshögskolor och deras forskning: Science 2.0 skulle kunna förverkligas betydligt lättare i yrkeshögskolevärlden än i universitetsvärlden tack vare att verksamhetsmodellerna inte ännu helt har utkristalliserats. Kan yrkeshögskolorna ta den här utmaningen?

Jag inledde en fördjupningskurs i GIS häromdagen och som vanligt ville jag pröva på nånting nytt. Eftersom jag skaffat mej Camtasia Studio tänkte jag pröva det programmet för att stöda upp min undervisning i dataklassen med videobandade demonstrationer av olika rutiner och analyser.

Jag har under ett par dagar bandat centrala delar av min undervisning i användningen av ArcGIS, som är programmet vi använder (egentligen tycker jag mer om Manifold, men det är en annan historia). Bandningarna har jag gjort i efterskott, på det sättet har jag inte behövt planera de olika avsnitten eftersom jag har de olika skedena bra i minnet om jag gör bandningen nån timme efter själva undervisningen.

Jag har sparat videofilerna i wmv-format. Swf vore ett annat alternativ, filerna blir lika stora. Som mikrofon har jag använt min Zoom H2 som fungerar alldeles utmärkt också som datormikrofon. Filerna får en bra kvalitet och är förvånansvärt små: ca 1,5 Mb för fyra minuter. Här ett exempel.

Tillsvidare har jag producerat 8 videosnuttar på 4-5 minuter. Det har krävt ett par timmars arbete. Jag inbillar mig att mina studerande både på den här kursen och i framtiden kommer att ha en hel del hjälp av att kunna kolla upp hur man jobbar med ArcGIS. För mej själv går det ofta så att jag måste fundera "hur gjorde man det här nu igen" och hjälpfilen är inte av så lysande kvalitet. Jag måste bara fundera på hur jag organiserar alla klippena så det är lätt att hitta det tema man är ute efter.