Alec Couros, en bloggare som hör till mina Topp 20-favoriter på edubloggningssidan, smakar på begreppet Open Thinking och definierar det så här:

 

Open thinking is the tendency of an individual, group or institution to give preference to the adoption of open technologies or formats in regards to software, publishing, content and practice. Open thinkers critique, question and seek to reject technologies or formats that compromise the power of adopters, especially in the freedom to use, reuse, edit and share creative works and tools. Open thinkers value group-based problem solving and give preference to tools that enable social collaboration and sharing. Open thinkers actively strive to replace adopted technologies and formats with open alternatives. Open thinkers advocate for the adoption of open technologies and practice.

I guess I'm an Open Thinker, then.

George Siemens, som är en av de två arrangörerna av den 12 veckors experimentella "kurs" i konnektivism jag just deltar i, CCK08, ställer sig i en en av sina bloggar den mycket relevanta frågan:

"how long can we continue to add technology to teaching and learning before we fundamentally reconsider the entire process, including the spaces and structures of learning?"

Precis. En av orsakerna att jag använder rätt mycket teknologi är att jag tror att flera av de redskap som nu finns i sig kan ha en befriande effekt, åtminstone på litet längre sikt. Om man bli van med att blogga för att uttrycka sina egna in- och åsikter, och att skriva i en wiki för att skapa gemensam förståelse för tingens ordning i samarbete med andra, måste det på sikt få effekter för synen på kunskap och lärande.

Teknologin kan alltså bli en trojansk häst som gör att de ålderdomliga organisations- och kunskapsförmedlingsstrukturer som det ännu finns gott om i alla skolor förlorar sin relevans och ersätts med andra.

Den svenska skogsutbildningen i Finland fyller 100 år i år och i fredags ordnades en fest för gamla studerande och personal, samt inbjudna gäster. Jag hade äran att kasta fram några tankar om skogsutbildningens framtid och för att det inte bara skulle bli en trendanalys och allmänna filosofier lade jag fram ett konkret förslag om att utbildningsprogrammet skulle ta åt sig rollen som upprätthållare av ett praktikernätverk på webben, "Forstex", som skulle bli ett slags informations- och kunskapshanteringsmiljö för såväl skogsfackmän från hela Svenskfinland som för skogsstuderande. Som boägg proklamerade jag att jag skänker allt det digitala undervisningsmaterial som jag gjort och som jag kommer att göra inom ramen för min roll som skogslärare till nätverket i enlighet med en Creative Commons-licens. Presentationen (se nedan) och initiativet togs väl emot, men mycket arbete återstår för att få webbplatsen att fungera väl rent tekniskt och designmässigt. En ännu större utmaning är att fostra och hjälpa människor att använda den, skogsfolk hör ju inte till dem som är allra ivrigast att ta ibruk ny digital teknik. Men det blir en spännande utmaning för mej - har jag rätt i min hypotes att skogsbruket kunde dra nytta av en modern kunskapshanteringsmiljö för praktikerkunskap? För att kunna driva projektet framåt skulle jag behöva mer tid, men de första stegen kan i alla fall tas inom ramen för Novia-projektet Målsatt som jag är involverad i på ett hörn. [slideshare id=636953&doc=100years-1223192347336875-9&w=425]

En intensiv vecka med uppstartning av tre kurser, där jag använder varierande grader och typer av IT-stöd. Annars allt bra, men på Finlands största svenska yrkeshögskola hackar det litet i systemen på IT-sidan. Övergången till ny epost och inloggning gick hyfsat, men när vi började söka de mappar på servern där både lärare och studerande i Ekenäsenhet i över tio år lagrat kursmaterial av olika slag fanns de inte kvar. Det var frågan om mappar som både studerande och lärare kunnat skriva till och läsa - ett system som fungerat utmärkt när man jobbat med projekt av olika slag. Det har varit lätt att lämpa in kursmaterial på "G:\" och be studerandena öppna det, och de har kunnat spara projektrapporter, kartor och en massa andra typer av dokument som lärarna kunnat kolla upp - ett slags elementär virtualisering. Examinationen i mina egna kurser i geografiska informationssystem har baserats på praktiska tenter, där resultatet sparats på G:\.

Det är bra att omvärdera och förbättra gamla rutiner, men att IT-funktionen i en skola beslutar om att ändra förutsättningarna för undervisning och raderar spåren av 10 års lärar-studerandesamarbete är nog ganska otroligt. I synnerhet som ingen informerat om saken på förhand, än mindre diskuterat den med lärarana, och tydligen inte ens tagit reda på hur mapparna används.

Hur skulle det fungera om våra städerskor plockade bort våra stolar, for iväg med våra kalendrar och gömde datormössen i en garderob? De skulle ersättas av en firma som skötte saken som vi vill ha den skött.

Jag har tidigare skrivit om Grou.ps, en social nätverksplattform som konkurrerar med Ning och ett otal andra. I våras översatte jag Grou.ps till svenska och började använda den som kontaktforum för skogsstuderande på praktik. Detta första försök är tilllsvidare inte nån stor succé, men det beror mindre på Grou.ps än på min underlåtenhet att tillräckligt ofta puffa på praktikanterna - ingen av dem är en "digital native", jag tror vi får vänta några år innan vi får sådana på skogsutbildningen. Tills dess behövs det aktiva åtgärder för att de skall komma över tröskeln att skriva i en wiki eller starta diskussioner.

Men själva plattformen utvecklas hela tiden och har en beaktansvärd mängd med sådana verktyg från Web 2.0-världen: wiki, blogg, diskussionsforum, möjlighet att grunda egna undergrupper, att ladda upp filer, foton och videor och en del annat. Inte dåligt med tanke på

• priset (0 euro)
• reklamen (ingen) och
• lagringsutrymmet ("obegränsat")

I höst kommer jag att ta i bruk Grou.ps på allvar i undervisningen, vilket kan gör mej mera till handledare än lektionshållare. Äntligen, efter 27 år som lärare, känner jag att jag har det redskap som kan befria mej från den tusenåriga traditionen som den katedercentrerade undervisningen representerar. Men det kommer att ta länge innan jag lär mej hantera det här spretiga redskapet med elegans, trots att motivationen är på topp.

Först i tur blir en grupp IT-ingenjörsstuderande som i och med Grou.ps får en miljö som de själva kan medverka till att göra mångsidig och bekväm för sig själva. Nätverket jag skapat för dem är bara öppet för dem själva och mig, och de kommer att kunna utnyttja resurserna där också efter att de utexaminerats om ett år. Det är ett stort steg vidare från de LMS (Learning Management Systems) som t.ex. Moodle som ofta kräver att man skall ha en epostadress knuten till skolan. När du slutar skolan mister du både epostadressen och resurserna. Inte nåt som stöder det livslånga lärandet eller övergången till arbetslivet, precis.

Med Grou.ps tycker jag att jag befinner mig en bit på väg på den konnektivistiska lärostig som George Siemens propagerat för, senast idag.

I fjol följde jag med intresse med utvecklingen av Elgg, en plattform för såväl personlig kunskapshantering som nätverkande. I ett skede verkade som om det skulle gå väldigt trögt med utvecklingen, men nu meddelar Curverider att version 1.0 äntligen är färdig.

Elgg är Open Source och skall vara lätt att skräddarsy, både för användare och utvecklare. I bästa fall har vi här en "socioprivat" miljö som fyller en lucka i det IKT-stödda lärandet.

En av fördelarna med nätet (nackdelar diskuteras som bäst bl.a. här) är att man inte personligen behöver vara med på alla konferenser som ordnas för att hålla koll på det senaste på t.ex. e-learningfronten.

Här finns en täckande lista över aktuella teman som behandlats på International Conference for the Learning Sciences i Holland:

http://www.fi.uu.nl/en/icls2008

och från National Educational Computing Conference i USA (NECC2008):

http://center.uoregon.edu/ISTE/NECC2008/program/presenter_handouts.php

Web 2.0 Expo finns naturligtvis också i väldokumenterad form på webben:

http://en.oreilly.com/webexsf2008/public/content/home

Apple vill förstås också profilera sig på utbildningssidan, här är länken till deras senaste "Apple Education Leadership Summit":

http://edcommunity.apple.com/ali/story.php?itemID=15300

där Sir Ken Robinson igen övertygande och välformulerat stack hål på myten att vi skulle ha ett bra utbildningssystem:

http://www.edutopia.org/sir-ken-robinson-creativity-video

Det räcker inte med att utbildningen reformeras, den måste transformeras, säger Robinson. Mer eller mindre lineär utveckling är alltså inte nog, det behövs förändring. Alla med bredbanduppkoppling som förhåller sig seriöst till lärande har antagligen sett hans presentation på TED:

http://www.ted.com/index.php/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity.html

Så hur gör vi det?