Från bloggen Resilience Science:

One leading social scientists, Roger Kasperson, feared we may have no more than twenty years to come up with viable solutions to deal with many of the looming problems like climate change, poverty and environmental degradation. So then, what is it that’s missing in our scientific endevours and how can we hope to come up with something useful before the time is out?

----

As researchers attempt to cross boundaries, between disciplines and across the boundaries to policy, the traditional methods of quality control and scientific reward systems appear increasingly outdated.

Visst är vår fascination för katastrofer litet vriden, men med tanke på hur populära katastroffilmer är och hur den gula pressen gärna vill "katastrofera" också mindre händelser så måste det antagligen ligga något djupt mänskligt i att låta sig fascineras av att världen plötsligt upphör att vara det den varit, åtminstone för en tid och åtminstone lokalt. Ett systems tillstånd förflyttas från relativ ordning till kaos.

När det gäller den globala finanskraschen upplever jag litet av den här fascinationen. Den samsas dessutom med en naiv, triumferande vad-var-det-jag-sade-känsla när nyliberalismens grundvalar raseras, precis som Sovjetunionens i tiden. Sedan är ju frågan hur djupt vi rasar och vad som kommer i stället.

Lagom inför midsommaren öppnades äntligen NaturPorten/NatureGate/LuontoPortti för allmänheten. Åland utgör pilotområde och öppningen skedde i Sittkoffs Galleria i centrum av Mariehamn, med landshövding Peter Lindbäck närvarande. Inför öppningen översatte jag i all hast ett antal sidor av webbtjänsten till svenska, där kan behövas litet slipningar ännu. NaturPorten baseras huvudsakligen på Jouko Lehmuskallios strålande bilder av växter och på ett världspatenterat identifieringssystem som är oerhört mycket mera intuitivt än de förfärliga identifieringsnycklar som finns i början på varje traditionell flora. Adressen till tjänsten är: www.luontoportti.fi/ahvenanmaa

 

Jag stötte av en slump (via Ecology & Society ) på ett namn som Nick Winder, aktiv vid Newcastle University. Han har en spännande och integrativ världsbild och har bl.a. skrivit en serie essäer om under rubriken

"Breaking the Phoenix Cycle: an integrative approach to Innovation and Cultural Ecodynamics"

Han lyfter bl.a. fram begreppet Time-Geography som han tillskriver svensken Torsten Hägerstrand, och så ger han universiteten en känga i förbifarten:

Courses in the new universities are often reduced to short modules. Regulators demand that desired ‘learning outcomes’ be formally specified and audited. The ability to integrate what has been learned in one module with that learned in another is difficult to measure, so strategic thinking skills are often neglected.
The students are modularised too - designed to be interchangeable, like the components on a production line. This produces uniformly welltrained personnel for positions in junior management but is a poor way of training heterodox thinkers or, for that matter, of teaching the embodied knowledge or praxis that is the hallmark of a skilled artisan. Most universities are forcing-houses of conventional knowledge.

Indeed.

Nästa år kommer den första engelskspråkiga yrkeshögskoleutbildningen inom YH Sydväst (vid det laget YH Novia) att startas upp. Man söker nu en dragare för utbildningsprogrammet Integrated Costal Zone Management och säger i annonsen att: "Our degree programmes have a scientific basis, combined with an academic and practical orientation" Det här stolta påståendet kan ges nästan vilken innebörd som helst, men det som står klart är att skrivningen är ett tecken på att yrkeshögskolan ideologiskt håller på att kramas ihjäl av akademisterna. Om två av tre ord som hänför sig till principerna för uppläggningen av utbildningen lika väl kunde stå för en magisters- eller doktorsutbildning så undrar man vad som är på gång och om nån fått nånting om bakfoten. Visst är vetenskaplighet ett viktigt hjälpmedel när man bygger upp yrkeskunnande. Men det är definitivt inte nånting som kan eller skall definiera en utbildning på YH-nivå. I propositionstexten för yrkeshögskolelagen står det: "Yrkeshögskolornas undervisning skall i första hand byggas upp från de krav arbetslivet och arbetslivsutvecklingen ställer" Utgående från det skulle jag skriva så här i annonsen: "Our degree programmes are based on good practices from working life and offer tools to further improve them" Men det förutsätter förstås att själva undervisningen kan leva upp till detta och inte bara består av PowerPointpresentationer av forskningsresultat. Uppdatering  Den slutliga annonstexten blev ändrad och lyder ungefär så här: "Our degree programmes have a scientific basis, combined with a strong practical orientation" Mycket bättre. Visserligen är inte basen för YH-yrkena vetenskapsbaserad, även om vetenskapliga resultat utnyttjas, men nu börjar riktningen vara den rätta.

Jag lyssnade igår på Karl-Erik Sveiby under en s.k. "Members meeting" som ordnades av SoL Finland. Temat var hans senaste bok, Treading Lightly, som beskriver aboriginkulturen i Australien ur en hållbarhetsaspekt och - kanske litet ovanligare - ur en kunskapshanteringsaspekt. Sveiby är ju en gammal räv inom KM (Knowledge Management) som levt och verkat i Australien i flera år, men nu flyttat till Finland. Han har sedan länge en professur i Hanken. Det är trevligt att se att ju längre och djupare fiffiga människor funderar på tingens ordning och människans villkor, desto mera tenderar de att inta en humanistisk hållning och att lyfta fram hållbarhetsfrågor. Sveibys bok, som han skrivit tillsammans med Tex Skuthorpe som har aboriginskt ursprung, vittnar om en sådan utveckling också hos honom.