Jag har aldrig riktigt tänt på Second Life och liknande virtuella världar. Det kan ha att göra med att jag (av nån anledning som inte står helt klar för mej) ogillar situationer där man "gör sig till", som t.ex. teater eller sociala tillställningar där man förväntas spela en viss roll. OK - lärarrollen har jag lärt mej spela, men inte utan ansträngning, och jag gör vad jag kan för att vara så autentisk som möjligt.

Jag har inte heller varit så intresserad av pratet om mobilt lärande, tillsvidare tycker jag att det handlat om desperata försök att hitta en roll för mobiltelefonen i lärandet. Tillsvidare har jag inte sett nyttan av detta i min egen undervisning, men nu börjar intresset växa. Orsaken till det är att det börjar finnas tillämpningar som "förstärker verkligheten" med hjälp av GPS-, kompass- och kameraförsedda mobiltelefoner.

Förstärkt verklighet (augmented reality) tillför nånting till en upplevelse man har i realvärlden. Ett holländskt företag har utvecklat en mobiltelefonapplikation som verkar lovande. "Peka" med mobiltelefonens kamera på ett objekt och du får information om det. Nokia har också nånting på gång och flera andra verkar det som.

Den tillämpning jag ser i min utbildarverklighet är möjligheten att bygga upp förstärkta skogsexkursionsrutter där den som är försedd med en modern mobiltelefon kan få uppgifter om den skogsnatur som han/hon vandrar igenom genom att peka på olika beståndsfigurer. Informationen kan komma i form av traditionella besåndsuppgifter (volym/ha, trädslagsfördelning etc.) men också i form av berättelser och videor om vad som gjorts på platsen under tidigare år. Då kan exkursionen också göras på egen hand.

Den här tekniken kan kombineras med datorbaserad, visuell mönsterigenkänningsteknik, så att man medan man vandrar pekar med mobiltelefonkameran på en växt och får fram dess namn. Det här är ingen pinfärsk teknik utan har använts i s.k. OCR-program länge, i irisigenkänning m.m. men den väntar på att få ett genombrott i mobil artigenkänning.

Det Javabaserade GIS-programmet OpenJUMP (Open Source) ser ut att bli en faktor att räkna med i framtiden. Själva basprogrammet innehåller allting ett grundläggande GIS-program skall innehålla - förutom en smidig hantering av projektioner.

Börjar man söka efter tillägg och plugins så hittar man i dem förbluffande mycket tilläggsfunktionalitet. Det mest imponerande tillägget är Sextante som utvecklats i Spanien. Där finns analysverktyg så det räcker till. Listan över dem finns här. Mycket av det som finns i ESRIs Spatial Analyst hittas här, och om man installerar PIROL-versionen från Fachhochschule Osnabrück i Tyskland får man en rätt fantastisk helhet.

Dokumentationen är litet knapp, men utvecklas säkert efterhand.

Här en skärmdump av gränssnittet:

 

Jag köpte den nyutkomna KML Handbook häromdagen för att bekanta mej mer med KML-syntaxen. Jag lärde mej litet HTML 1996 i samband med att jag drog en kurs i internet och webbsideproduktion och efter det har jag nu och då behövt den kunskapen. Nu kommer den igen väl till pass eftersom KML liknar HTML (inte så förvånande med tanke på att båda är s.k. uppmärkningsspråk) och HTML kan användas i KML-kod.

Tillsammans med KML Interactive Sampler ger boken alldeles tillräckligt kunskap för t.o.m. rätt avancerade tillämpningar. Trevligt är ju också att man inte är helt i Googles våld, eftersom KML blivit internationell standard och kan användas av GIS-program och andra "globläsare" (Earth browsers).

Jag misstänker att det blir att jobba en hel del med Google Earth och KML det kommande halvåret. Min nyligen öppnade GIS-webbplats GIS i Gammelboda kommer att innehålla en del produkter från de här övningarna.

Den nya versionen av Google Earth, 5.0 har genomgått en del förändringar, varav den mest omtalade är att haven och Mars nu tagits med. Man kan nu sväva runt i haven i 3D precis som man kunnat göra på land tidigare.

Den funktion som jag kommer att ha mest nytta av nämns ändå ingenstans utan den fick jag luska reda på alldeles själv. Nu är det nämligen möjligt att också i gratisversionen koppla Google Earth till en Garmin eller Magellan GPS och ladda ned punkter, spår och rutter samt att använda Google Earth för realtidslokalisering i en bärbar dator. Det här blir speciellt intressant om man utnyttjar funktionerna tillsammans med egna kartor eller flygbilder som är draperade över 3D-terrängen.

Ännu har jag inte hunnit testat realtidsspårningen, med nedladdningen av punkter gick blixtsnabbt och de hamnade precis på rätta platser. Sedan är det bara att "Spara plats som" och man får ut hela härligheten i form av en KML-fil som kan användas av de flesta moderna GIS/GPS-lösningar i och med att formatet blev världsstandard ifjol.

Bara jag hinner ska jag studera det andra godiset också. Ännu väntar jag på en detaljerad satellitbild över västra Nyland, men den kommer väl så småningom.

Lagom inför midsommaren öppnades äntligen NaturPorten/NatureGate/LuontoPortti för allmänheten. Åland utgör pilotområde och öppningen skedde i Sittkoffs Galleria i centrum av Mariehamn, med landshövding Peter Lindbäck närvarande. Inför öppningen översatte jag i all hast ett antal sidor av webbtjänsten till svenska, där kan behövas litet slipningar ännu. NaturPorten baseras huvudsakligen på Jouko Lehmuskallios strålande bilder av växter och på ett världspatenterat identifieringssystem som är oerhört mycket mera intuitivt än de förfärliga identifieringsnycklar som finns i början på varje traditionell flora. Adressen till tjänsten är: www.luontoportti.fi/ahvenanmaa

För den som reser mycket kan det kan ofta var skoj att ha litet bättre koll på var man varit än vad minnet klarar av att hålla reda på. Och glädjen/nyttan med att veta var ett foto är taget har jag tidigare skrivit om här. För nån tid sedan kom en trevlig GPS-pryl ut på marknaden som jag nu fått tag på. Det är en liten bluetooth-GPS som tillverkaren Qstarz kallar "travel logger" och som kan användas för att spara rutter man färdats längs som GPS-spår och platser man besökt som waypoints. De här kan sedan lätt överföras till datorn och med en knappklickning exporteras till KML-format och skickas till kusinen som med avund kan se på Google Earth var i världen man rört sig på senaste tiden. Apparaten är utmärkt för resebruk i och med att den är liten, har ett stort minne (klarar 200 000 punkter) och tre gånger längre batteritid än andra GPS:ar av samma typ. Dessutom är batteriet ett vanligt Nokiabatteri (BL-5C) som man kan köpa i lager för 16 euro stycket och ladda upp på förhand ifall man planerar en tvåveckors vandring (vilket jag inte gör). Inte nog med det, programmet som följer med klarar av att geotagga de digibilder man tagit längs sin rutt, och rutten plus digibilderna kan exporteras i KMZ-format och likaledes skickas till kusinen som blir ännu mer avundsjuk när han ser inte bara rutten utan också dina bilder på Google Earth. Tack vare bluetooth-egenskapen kan GPS:en prata med andra maskiner, t.ex. min Nokia E70, i vilken jag har gratisprogrammet Sports Tracker. Nokian har den skärm GPS:en saknar, och med hjälp av Sports Tracker kan jag följa med hastighet och position samt se hur många satelliter GPS:en har kontakt med. Plus en massa statistik om mina tidigare utflykter. Vad kostar då denna eminenta manick? 111,50 euro inkusive transport, importerad från Holland. Det kan jag leva med. Uppdatering Här en KMZ-fil med ett spår och några testbilder. Bilderna kan göras större om man vill, men då blir filen förstås också större.

Tre veckor av fyra är ny förbi i en av de två GIS-kurser jag för tillfället drar. Jag är litet förvånad över att jag redan nu lyckats producera 20 stycken 3-10 minuter långa undervisningsvideor parallellt med den rätt intensiva undervisningen som har krävt en hel del förberedelser. Att det lyckats beror på att jag för en gångs skull klarat av att skapa en rutin: då vi haft ett fyratimmars pass i en datorklass gör jag så snabbt som möjligt om de övningar vi just gått igenom på min egen dator och bandar in det hela. Jag har inget manuskript annat än de nedskrivna anvisningar för övningarna som jag lagt upp på vår interna GISwiki, utan jag stöder mej långt på minnet av vad jag gjorde för nån timme sedan.

Videorna kan behöva litet upputsning efteråt, längre pauser plockar jag bort, liksom felaktiga knapptryckningar. Alltsom allt kräver en fem minuter lång video en insats på 20-30 minuter.

Men sen då? En kollega berättade häromdagen att mina studerande lär vara mycket nöjda med servicen, videorna hjälper dem att repetera sånt de inte riktigt kommer ihåg. Det var också huvudsyftet med att göra videorna, men nu när jag har dem, hur bygger jag upp nästa års kurs? Och skall jag lägga ut dem fritt på nätet att ladda ned, i enlighet med Open Courseware-ideologin? Behöver jag ha egentlig undervisning om alla centrala övningar finns i som lärobjekt i videoform? Hur kan jag omforma min lärarroll? Kan vi jobba mera med konkreta projekt? En hel del frågor, med positiva förtecken.