Eftersom jag just nu drar en kurs i ekologi där vi använder en MediaWiki för att bygga upp basen för ett läromedel (inte bara undervisningsmedel) parallellt med en kurs för lärare i användning av begreppskartsprogrammet CmapTools, inställer sig frågan om inte de har båda, vid behov synnerligen kollaborativa formerna av kunskapshantering, kunde integreras på något sätt.

Själva tanken att visualisera en wiki är inte ny, Wikipedia har visualiserats bl.a. av wikimindmap. Där har man vad jag förstår tagit Wikipedia och konstruerat en algoritm för att visualisera den som en tankekarta (mindmap). Men hur kunde man jobba parallellt med båda teknikerna för att få fram ett kunskapshanteringsredskap som erbjuder både en övergipande bild av (förståelsen av) ett specifikt kunskapsområde samtidigt som det är lätt att borra sig in i detaljerna som finns i wikiform? Tekniskt borde det vara rätt lätt med hjälp av hyperlänkning, men att få arbetandet med information och kunskap på det här sättet att löpa smidigt kräver en del testande.

Ärendet hänförs härmed till mappen "Under arbete" där det får samsas med många andra projekt. Doktorsavhandlingen, till exempel...

Under den senaste månaden har jag testat med podcasting, dvs. att lägga ut inbandade föreläsningar på webben. För inbandningarna har jag använt mej av en liten  MP3-spelare med mikrofon, Sansa Express:

Jag har placerat spelaren på katedern och börjat föreläsningen, och det har varit intressant att kolla upp kvaliteten på inspelningen eftersom jag vandrar omkring ganska mycket medan jag håller en lektion.

Ett exempel finns på www.cmaptoolssv.ning.com (längst ned på sidan), föreläsningen handlar om begreppskartor. När jag höll föreläsningen vandrade jag omkring, som mest ca 4 meter från MP3-spelaren. Bedöm själv - är kvaliteten acceptabel?

Förra veckan höll jag en föreläsning med temat "Kunskap i förändring" för studiehandledare vid Studiehandledardagarna i Åbo. Tanken var att uppmärksamgöra publiken på de förändringar i kunskapandet som är på gång, och sedan peka på sätt att hantera de utmaningar förändringarna för med sig.

Min föreläsning finns här, på Utbildningsstyrelsens CmapToolsserver.

Det centrala elementet i föreläsningen utgörs av Dave Snowdens Cynefin-modell, en fyrfältsmodell som delar in system i fyra kategorier eller domäner: enkla, komplicerade, komplexa och kaotiska.

Hört om mindmaps? Säkert. Om begreppskartor? Kanske. Det finns likheter mellan dem, men också skillnader. Den största likheten är det visuella sättet att uttrycka förståelse. Mindmaps uttrycker relationer mellan olika fenomen, utgående från ett centralt begrepp. Det gör begreppskartor också, men de innehåller dessutom information om hurudan relationen är. En begreppskarta har heller inte nödvändigtvis ett enda, centralt begrepp, fast de ofta byggs upp på det viset. Begreppskartor har ett bredare användningsområde och kan uttrycka förståelse på ett djupare sätt än mindmaps. Dessutom är det ingen som äger varumärket, vilket Tony Buzan gör när det gäller Mind MapsTM. Det har redan ordnats två världskongresser om begreppskartor, i Spanien 2004 och i Costa Rica 2006. Med på båda har varit den som började med att utveckla teorin kring begreppskartor, Joe Novak från Cornell University. Han har också samarbetat med Institute for Human and Machine Cognitioning (IHMC) i utvecklingen av det mest avancerade datorbaserade verktyget för uppgörande av begreppskartor, CmapTools. Det trevliga i kråksången är det att programmet är helt gratis och också möjliggör samarbete över webben - om man så vill i realtid. I begreppskartor gjorda med CmapTools kan man hantera sin kunskap och förståelse, och den information den baserar sig på, på ett flexibelt och mångsidigt sätt. Till kartan kan länkas bild och ljud, webbplatser och andra typer av resurser. Där finns redskap för kommentering av egna eller andras begreppskartor. Dessutom fås hela härligheten ut på webben genom bara en knapptryckning. Utbildningsstyrelsen i Finland har under det senaste året satsat på att få programmet översatt till svenska och finska (som jag skrivit om här), och den här veckan har översättningen av hjälpfilerna också blivit klara. Den svenskspråkiga översättningen har gjorts av mig, den finskspråkiga av Jarkko Mylläri vid Helsingfors Universitet. I morgon står översättningarna inför sitt elddop, en skolning med 54 deltagare ordnas vid beteendevetenskapliga fakulteten vid HU. Det skall vara intressant att se vilka kommentarer vi får. Själv har jag använt programmet i några år och börjat ta det i bruk i undervisningen under det senaste året.