Motivation, mening och management

Många av våra organisationer, inkluderande skolorna, stöder sig ännu på managementprinciper som ser ut av vara en kombination av hunduppfostran och taylorism, ibland med en liten krydda av 70-tals mjukissnack ("vi bryr oss om våra medarbetare") och skendemokrati.

Man undrar varför samhället har satsat så mycket på utbildning att de flesta har en utbildning på 15-18 år bakom sig när de släpps ut i arbetslivet, om de ändå ur managementsynpunkt behandlas som industriarbetare i början på 1900-talet?

Dan Pinks tankar om vad som motiverar oss människor har kompletterats med underbara serieteckningar i en elvaminutersvideo på YouTube.

Via http://www.pontydysgu.org/

Det här är ju sånt som folk med elementär förmåga till introspektion eller analys naturligtvis känner till. Varför funkar då inte fler organisationer på det här sättet?

Det verkar som om det finns en managementbubbla som liknar den ekonomibubbla som baserar sig på tanken om marknadens självreglering och som tilläts växa sig stor tills den sprack för några år sedan. Alan Greenspan fick krypa till korset och handelshögskolorna fick anledning att börja tänka om (har de gjort det?). Vem är den Alan Greenspan på managementsidan som träder fram och erkänner att han (det är naturligtvis en han) haft fel? Och när lägger handelshögskolorna om sin managementundervisning?

Organisationen på pappret och i verkligheten

Jag har nyligen undervisat i systemtänkande och hur viktigt det är att identifiera vilken typ av system man har att göra med, det må gälla ekosystem, sociala system eller s.k. socio-ekologiska system. Det är viktigt för att man skall veta hur man skall kunna agera i systemet på ett konstruktivt sätt, med utveckling och resiliens som mål. Dave Snowden har en utmärkt modell för det här.

Det som aldrig upphör att förvåna är att så många människor agerar som om de system de agerar i eller försöker påverka är enkla eller komplicerade (dvs. ordnade) system i stället för komplexa (som hör till den oordnade sfären dit också kaotiska system hör). Det här självbedrägeriet gör det säkert lättare att fungera som ledare och i många fall också som anställd – när nånting går utanför ramarna ser man det som en avvikelse som behöver korrigeras, eller så väljer man att inte se det alls pga att det inte passar ihop med den linjära organisationsuppfattningen.

Här är en bra visualisering:

\r\n

(Via Harold Jarche och Robert Paterson)