Archive | Lärande

RSS feed for this section

RTFM

Dagens citat:

”And, okay, the last thing to do is to really fix the educational system. We mean, take it apart piece by piece and put it back together again (some assembly required), but this time use the damn instruction manual.”

Jim Ware, The Future of Work Blog

Comments { 0 }

Att välja väg: FoU vid yrkeshögskolan

Ibland, men alltför sällan, blir det intressantare och djupare diskussioner vid min arbetsgivare, YH Sydvästs, avdelning för forskning och utveckling, där jag är med på ett litet hörn. Jag gör mitt bästa för att hålla diskussionen vid liv, och här nedan är mitt senaste inlägg i en debatt om hur FoU borde utvecklas. Författaren till det inlägg jag svarar på har jag anonymiserat.

Hej,

nej, det skulle ju vara lustigt om jag skulle vara av den åsikten att all universitetsforskning/verksamhet skulle vara av ondo. Den är viktig, nödvändig och har kraftigt bidragit till förståelsen för hur världen och vi själva fungerar. Och det är ju bl.a. nödvändigt för hållbar kustlandsutveckling. Länge leve vetenskap och forskning!
Men yrkeshögskolorna är inte till för UNIVERSITETSforskning och skall inte heller låna alltför många tankesätt och redskap från den världen (som ju dessutom är oerhört splittrad ontologiskt och epistemologiskt sett). Ett redskap som vetenskapen t.ex. förvaltat väl (men inte uppfunnit) är kritiskt tänkande. Det kan föras över och bäddas in i YH:s redskapsarsenal (och finns förstås där i många fall redan nu, men inte explicit), men inte i form av ”Den Vetenskapliga Metoden” som man gjort vid universiteten, utan i form av någotslags fronesis-artat, professionsinriktat tankeideal. I fråga om handlingsidealen får vi sedan söka på annat håll. Continue Reading →

Comments { 0 }

Experimentism och experimentalism

Läser en artikel av Kenneth R. Howe (Educational Theory, Vol 55, N:o 3, 2005) om de båda termerna i rubriken och deras tillämpning i forskning om lärande och utbildning. Howe kritiserar starkt den traditionella experimentismen som har det randomiserade experimentet som ideal, och säger också att de generaliseringar som experimentismen strävar efter helt enkelt inte är relevanta i dynamiska sociala system. Generalisering behövs, men har för det mesta giltighet endast i en mindre, lokal skala. Experimentismen har inte kunnat tillföra den pedagogiska praktiken någon större nytta.

Experimentalismen (hans egen term), förhåller sig mycket öppnare och känsligare till den miljö experimenterandet utförs i. Howe menar att experimentalismen är klinisk (i betydelsen praktisk, jfr läkaryrket) och demokratisk. Synsättet tillskrivs Dewey – han tycks dyka upp i de flesta sammanhang när man fördjupar sig i rötterna till sen/postmoderna tankegångar om skolan. Continue Reading →

Comments { 0 }

Bloom 2.0

Alla de som tagit sina första steg på den formella pedagogiska utbildningens stig har lärt sig Blooms taxonomi. Någon kanske t.o.m. ännu kommer ihåg något av innehållet i den. Det hela handlar ju om en hierarki i sex nivåer som beskriver olika komplexitetsgrader hos kunskap. Blooms taxonomi var ingalunda utvecklad bara av Benjamin S. Bloom själv, utan den är ett av resultaten av en mångårig forsknings- och utvecklingsprocess med många deltagare. År 1956 publicerades resultaten.

En central figur vid utvecklingen av taxonomin var David R. Krathwohl, och han utvecklade under 1990-talet tillsammans med en av Blooms studenter, Lorin W. Anderson, en reviderad taxonomi. Den kom ut 45 år efter den första och innehåller förutom en revidering också en tilläggsdimension i form av vilken typ av kunskap som avses (faktakunskap, procedurkunskap osv.). Tillsammans bildar de en matris som kan vara till nytta för dem som arbetar med inlärningsmål. Intressant är att den lägsta nivån i den gamla taxonomin, ”knowledge” ersatts med ”remembering”, vilket återspeglar en utveckling i synen på vad kunskap är. Också högst upp har det skett en förändring: ”evaluation” har ersatts med ”creating”. Innehavaren av den högsta formen av kunskap är alltså inte den som kan evaluera, utan den som skapar nytt!

Här är en bra översikt av RBT (Revised Bloom’s Taxonomy), därifrån jag också knyckt nedanstående bilder (RBT längre ned).

bloomold.gifbloomnew.gif

Comments { 1 }

Curriki – den pedagogiska idealismens höjdpunkt?

Kunskap är makt – och pengar. Därför låter det litet avigt att skolor gratis ger ifrån sig läromedel så att människor kan studera utan att ens besöka skolan. Leder det kanske till att alla småningom sitter hemma och att skolor och universitet inte får in några ”elevpengar” eller terminsavgifter? I Finland bygger den virtuella undervisningen ännu till största delen på att man måste vara studerande i skolan eller få tillgång till ett lösenord för att kunna ta del i den.

För några år sedan tog MIT (Massachusetts Institute of Technology) ett stort steg vidare med sitt OpenCourseWare-initiativ, som innebär att innehållet i kurser (nu över 1500) som ordnas vid MIT läggs ut gratis på nätet. Hundratals universitet har hakat på idén. Det beror knappas på att man är så väldigt idealistisk, utan för att det fungerar som marknadsföring: om kurserna på nätet är bra kanske det ger mersmak och universitetet får nya sökande eller  good-will.

Men innovationen tar inte slut där, nu har ett nytt initiativ tagits, där programvaruföretaget Sun står som primus motor. Sun har ju skänkt oss basen för OpenOffice så det här med open source är inget främmande för dem. Initiativet kallas Curriki och vill erbjuda gratis, webbaserad utbildning åt alla. Kurserna görs upp av frivilliga, wiki-baserade och huvudsakligen inriktade på grundskole- och gymnasienivån.

Curriki har funnits i ett år och växer hela tiden. Det skall bli intressant att följa med utvecklingen – ambitionerna är höga när det gäller att sprida kunskapen över världen på det här sättet. FN är t.o.m. med som sponsor.

Comments { 0 }

Visuell visdom

Jag har alltid undrat över varför visualisering inte används ännu mer också i ”seriösa” sammanhang. Synsinnet är kanske vårt starkaste sinne, vilket reklammakare av alla slag är väl medvetna om. Ändå används visualisering i rätt liten utsträckning för att beskriva kunskap och förståelse. Det verkar som om en seriös beskrivning av nånting förutsätts vara formulerad i textform. Möjligen tillåter man sig en liten graf för att understryka det man redan förklarat i ord. Är det för att användningen av bilder, grafer och andra visuella metoder leder tankarna till antingen barnböcker, datorspel eller reklam? Eller är det så att folk tror att seriösa saker inte KAN uttryckas visuellt? Eller beror det bara på att vi aldrig fått lära oss att uttrycka oss visuellt på mer avancerade sätt än med standardgrafer i Excel?

Att kunna uttrycka sig i text och tal är viktigt, men litet större visualiseringskompetens skulle göra månget möte och presentation mycket effektivare. Hur skall man då visualisera? En rik källa med exempel finns på Visual Complexity. Och Marshall Clemens har gjort sin visualiseringsförmåga till konst och business.

Comments { 0 }

Framtidschocken i skolan

Alvin Toffler (Framtidschocken, Tredje vågen) är tydligen still going strong. Han har alltid varit intresserad av skolfrågor och nu uttalar han sig i Edutopias senaste nummer, kraftfullt och revolutionärt som vanligt. Han börjar med att citera Bill Gates som lär har sagt (om skolor, antar jag): ”We don’t need to reform the system; we need to replace the system.” Sen fortsätter han, som många av oss, med att konstatera att vi har en skola som väl fyller fordringarna för ett sent 1800-talssamhälle.

Så här ser hans vision av framtidsskolan ut:

  • Open twenty-four hours a day
  • Customized educational experience
  • Kids arrive at different times
  • Students begin their formalized schooling at different ages
  • Curriculum is integrated across disciplines
  • Nonteachers work with teachers
  • Teachers alternate working in schools and in business world
  • Local businesses have offices in the schools
  • Increased number of charter schools

Mycket tyder på att vi är på väg ditåt. Men långsamt.

Comments { 0 }

Konnektivism

Jag har de senaste dagarna deltagit i en virtuell konferens anordnad av University of Manitoba. En intressant upplevelse – temat är konnektivism och konferensen anordnas via en plattform som heter Elluminate. 200 deltagare har varit med på de en timme långa presentationerna som sker i realtid. Ljudet kommer via datorns hörlurar/högtalare och talaren har tillgång till en vit tavla att rita på och kan presentera en PowerPointshow som åhörarna ser, parallellt med själva pratet. Ingen ny teknologi, men relevansen av den ökar nu när så gott som alla har tillgång till bredband.

Konferensen pågår en vecka och temat är alltså konnektivism, en ny teori om lärande som testar sina vingar. Georg Siemens från UoM fungerar som värd konferensen och idag var det en höjdare på ”det nya lärandet” som hade taltur: Diana Oblinger. Hon analyserade nuläget när det gäller ungdomars användning av olika typer av elektroniska hjälpmedel för kommunikation och drog slutsatser när det gäller ut vilket håll skola och utbildning borde utvecklas. Hon representerar Educause, som har en del material på webben om temat, bl.a. e-böcker.

Georg Siemens har också en ny bok, Knowing Knowledge, som kan hämtas ned från nätet – gratis förstås, i den anda av fritt informationsutbyte som kännetecknar bl.a. konnektivismen. Boken har byggts upp som en wiki, där människor kunnat komma med kommentarer. I ett visst skede konstaterdes den vara ”tillräckligt” färdig och publicerades i form av pdf-filer. Nu torde den finnas också i tryckt format.

Comments { 0 }

Låt oss alla bli lärare

Det är synd att ordet LÄRARE kommit att beteckna UNDERVISARE. Att det blivit så kanske beror på att man blandat ihop lära ut med lära in. T.ex. finskan och engelskan har ord som oppija/learner, i svenskan får vi nöja oss med elev eller studerande eller student, alla ord som betecknar människor som har en viss roll i ett formaliserat utbildningssystem.
Då formerna för lärande blir allt mera informella på grund av de möjligheter informations/nätverkssamhället ger, blir begreppen elev och studerande allt mindre användbara samtidigt som vi saknar något bra ord för den aktiva individ som lär sig själv, mer eller mindre systematiskt. Autodidakt finns förstås, men det hör inte till vardagsspråket precis. Och lärare är upptaget. Är det nåt ord jag inte kommer på som skulle passa?

Harold Jarche tycker att läraren också borde bli ”elev”, och när det har hänt löser sig problemet förstås av sig självt:

As a learning professional, it’s time to take a stance. Enabling learning is no longer about disseminating good content. Enabling learning is about being a learner yourself, sharing your knowledge and enthusiasm and then taking a back seat. In a flattened learning system there are no more experts, only fellow learners on paths that may cross.

Comments { 0 }

Den tredje kunskapsformen

Det är tröttsamt med dualism. Dualismen (här i betydelsen ordpar med motsatta betydelser) skapar och upprätthåller onödiga spänningar mellan människor i sin strävan att skapa en förenklad bild av världen. Svart-vitt, rätt-fel, ja-nej är i många fall dåligt fungerande och fördummande kategorier. Ett annat exempel är teori-praktik. Det motsatsparet har förorsakat mycket skada, inte minst i utbildningssammanhang. Lyckligtvis är det en konstruktion som vi kan komma förbi genom att studera Aristoteles. Hans begrepp ”fronesis” utgör en medierade länk mellan den teoretiska kunskapen och den praktiska. Fronesis är en kunskapsform som används i samband med val och beslut och som innehåller en moralisk komponent; en fronetiker (”fronimos”) är en människa som använder sin erfarenhet och sin moral till att fatta goda beslut. Vad som är gott har ju Aristoteles en del att påstå om, men det är en annan historia.

Jag har skrivit en kolumn i Västra Nyland om fronesis , där jag utvecklar temat litet och kopplar begreppet till yrkeshögskolan.

Comments { 0 }