Hur kan wikis och begreppskartor bäst integreras?

Eftersom jag just nu drar en kurs i ekologi där vi använder en MediaWiki för att bygga upp basen för ett läromedel (inte bara undervisningsmedel) parallellt med en kurs för lärare i användning av begreppskartsprogrammet CmapTools, inställer sig frågan om inte de har båda, vid behov synnerligen kollaborativa formerna av kunskapshantering, kunde integreras på något sätt.

Själva tanken att visualisera en wiki är inte ny, Wikipedia har visualiserats bl.a. av wikimindmap. Där har man vad jag förstår tagit Wikipedia och konstruerat en algoritm för att visualisera den som en tankekarta (mindmap). Men hur kunde man jobba parallellt med båda teknikerna för att få fram ett kunskapshanteringsredskap som erbjuder både en övergipande bild av (förståelsen av) ett specifikt kunskapsområde samtidigt som det är lätt att borra sig in i detaljerna som finns i wikiform? Tekniskt borde det vara rätt lätt med hjälp av hyperlänkning, men att få arbetandet med information och kunskap på det här sättet att löpa smidigt kräver en del testande.

Ärendet hänförs härmed till mappen “Under arbete” där det får samsas med många andra projekt. Doktorsavhandlingen, till exempel…

“Forcing-houses of conventional knowledge”

 

Jag stötte av en slump (via Ecology & Society ) på ett namn som Nick Winder, aktiv vid Newcastle University. Han har en spännande och integrativ världsbild och har bl.a. skrivit en serie essäer om under rubriken

Breaking the Phoenix Cycle: an integrative approach to Innovation and Cultural Ecodynamics

Han lyfter bl.a. fram begreppet Time-Geography som han tillskriver svensken Torsten Hägerstrand, och så ger han universiteten en känga i förbifarten:

Courses in the new universities are often reduced to short modules. Regulators demand that desired ‘learning outcomes’ be formally specified and audited. The ability to integrate what has been learned in one module with that learned in another is difficult to measure, so strategic thinking skills are often neglected.
The students are modularised too – designed to be interchangeable, like the components on a production line. This produces uniformly welltrained personnel for positions in junior management but is a poor way of training heterodox thinkers or, for that matter, of teaching the embodied knowledge or praxis that is the hallmark of a skilled artisan. Most universities are forcing-houses of conventional knowledge.

Indeed.

Learning by Wiking

Eller vad man nu skall kalla det som jag inledde med en liten grupp (8) miljöstuderande igår. Efter att ha hållit ett antal (kanske 25 eller 30) mer eller mindre föreläsningsbaserade grundkurser i ekologi för skogs-, miljö- och nu senast lantbruksstuderande, skall jag nu försöka på något radikalt annorlunda: att tillsammans med studerandena bygga upp en wiki om centrala ekologiska fenomen.

[Not till mej själv: håll aldrig mer en föreläsningsbaserad kurs]

Upplägget är det här: varje studerande får huvudansvar för ett visst tema – t.ex. näringsämnenas kretslopp eller successionen. Det här temat skall göras till ett avsnitt/kapitel i wikin. Under de närmaste 8 veckorna har vi en halv dag per vecka där vi arbetar tillsammans, sammanlagt 30 h. Mellan sessionerna är det meningen att studerandena gräver fram fakta från olika källor och söker exempel från den Sydfinländska ekologiska verkligheten på hur de här processerna fungerar i praktiken.

(more…)

Learning by Teaching

Plockade upp detta från Lion Kimbro på CommunityWiki :

“He was always searching for patterns, for connections, for a new way of looking at something, but I suspect his motivation was not so much to understand the world as it was to find new ideas to explain. The act of discovery was not complete for him until he had taught it to someone else.”

– Richard Feynman and the Connection Machine, W. Daniel Hillis

 

Det känns väldigt rätt. Kanske det är därför jag – mot förmodan – varit lärare så länge?

Pedagogiska trianglar

Jag har tidigare kommenterat den reviderade Bloom’s triangel i förhållande till den gamla. Revideringen var ett litet steg framåt, men ger endå en skev bild av vad som på riktigt försiggår i samband med lärande.

Darren Kuropatwa har i sin blogg svängt saker upp och ned, rent konkret, och producerat den här bilden:

learningpyramids

Visserligen finns det inga vetenskapliga belägg för att siffrorna till höger skulle stämma (en intressant utredning om hur de kommit till finns här), men sättet att framhäva vilka typer av lärande som sannolikt har mest effekt är bra.