Archive | Lärande

RSS feed for this section

Petteri Kilpinen: nytt ledarskap behövs

I dagens Helsingin Sanomat säger Petteri Kilpinen det som väl alla som tittar åt sidorna och framåt genom vindrutan istället för i backspegeln känner till: vi borde sluta med att utbilda ledare för industrisamhället. Han säger:

Tulevaisuuden johtajien koulutuksessa tulisi painostaa huomattavasti enemmmän luovaan ajattelun, henkilöjohtamisen ja ihmissuhdetaitojen innovatiiviseen opetukseen. Työntekijöitä on ajateltavana luovina, ajattelevina ja verkostuneina yksilöinä, joiden tuottavuuden ja kehityksen kasvattamisesta johtaja on vastuussa.

Självklart. Det som jag kanske inte håller med om är att ledaren skulle ha ansvar för den här utvecklingen. Delansvar, kanske.

Det som Kilpinen tydligen noterat är att det inte är möjligt med en förändring om inte hela utbildningsstrukturen ändras. Alldeles riktigt. Och det gäller de flesta andra branscher också.

Comments { 0 }

Vad händer med den professionella kunskapen?

Återigen har George Siemens i sin blogg elearnspace lyft fram en del intressanta saker, bl.a. en lista som The Futurist Magazine har gjort upp över trender för år 2009 och framåt:

6. Professional knowledge will become obsolete almost as quickly as it’s acquired. An individual’s professional knowledge is becoming outdated at a much faster rate than ever before. Most professions will require continuous instruction and retraining. Rapid changes in the job market and work-related technologies will necessitate job education for almost every worker. At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs. -Marvin J. Cetron and Owen Davies, ”Trends Shaping Tomorrow’s World, Part Two,” May-June 2008, p 41.

Punkt nummer 6 är bara delvis sann. Som mycket annat av det tänkande som produceras av dem som är involverade i den nya webben och de politiska, pedagogiska och ekonomiska förändringar som är starkt knutna till den, är det här en urban och teknoinfluerad tankeprodukt. Eftersom de flestas liv och jobb är urbant och starkt teknoinfluerat är den här trenden förstås relevant. Men den är ändå litet överdriven, eftersom ändå rätt många av oss har att göra med professionell kunskap som förändras rätt långsamt. Det som jag tänker på är den kunskap som relaterar till naturens uppbyggnad och funktion och den som har att göra med människokännedom.

Nu skriver man ju visserligen ”Most professions” så jag kan svälja punkt 6, men med ovanstående invändning.

Men vad månne konstaterandet ”At any given moment, a substantial portion of the labor force will be in job retraining programs” kan eller bör få för inverkan på utbildningssystemet? Skall de institutioner som idag ger grundutbildning till framtida proffs spela en roll här? Kan vi som är involverade i dem göra det göra det?

Svar: Nej, inte med nuvarande synsätt, finansiella och organisatoriska strukturer och arbetsformer.

Det här betyder att rollen för yrkesutbildande institutioner kan komma att bli alltmer mariginell i framtiden, eftersom det inte ur den enskilda människans (eller samhällets) perspektiv ”lönar sig” att satsa på en lång utbildning där en allt större del av utbildningens innehåll blir irrelevant ju längre utbildningen är. Men å andra sidan handlar utbildningssystemet inte alls bara om kunskaper. Den som ens i någon mån brytt sig om att analysera vad som egentligen pågår vet ju att skolsystemet har en stark funktion som uppbevaringsplats för ungdomar som inte har plats på arbetsmarknaden och som bör ges en ”vettig” sysselsättning. Ur de ungas egen synvinkel igen fungerar utbildningen ofta som en social mötesplats – ja för att riktigt vända upp och ner på begrepen, ett slags realvärlds-FaceBook.

Frågan är hur de här (och andra) funktionerna kan mötas i den framtida yrkesrelaterad grund- och fortbildningen. Jag försöker som bäst bädda in de idéer jag har om det här i projektet Målsatt vid YH Novia. Vi (jag, Nina Hillo och Martin Wikström) försöker ta lagom stora steg så att den revolutionära grundtanken (grundläggande strukturförändring) bibehålls, men så att det nuvarande systemet kan svälja förslagen. I Målsatts blogg finns ett inslag jag nyligen skrev och som hänvisar till Bill Farren på ed4wb.org som har en mycket liknande syn som den jag har och som dessutom lyckats illustrera det hela väl.

Målsatt har också tack vare Martin Wikström åstadkommit två små animeringar för att kursoriskt visualisera ”den gamla” och ”den nya” modellen när det gäller skolan och samhället, sett ur yrkesutbildningsperspektiv.

Fortsättning följer.

Comments { 0 }

Open Thinking

Alec Couros, en bloggare som hör till mina Topp 20-favoriter på edubloggningssidan, smakar på begreppet Open Thinking och definierar det så här:

 

Open thinking is the tendency of an individual, group or institution to give preference to the adoption of open technologies or formats in regards to software, publishing, content and practice. Open thinkers critique, question and seek to reject technologies or formats that compromise the power of adopters, especially in the freedom to use, reuse, edit and share creative works and tools. Open thinkers value group-based problem solving and give preference to tools that enable social collaboration and sharing. Open thinkers actively strive to replace adopted technologies and formats with open alternatives. Open thinkers advocate for the adoption of open technologies and practice.

I guess I’m an Open Thinker, then.

Comments { 1 }

Okonventionell pedagogik

George Siemens har, sin vana trogen, plockat upp en pärla på webben. Det är frågan om ett blogginlägg av David Armano där begreppet ”little strategy” presenteras tillsammans med en mycket beskrivande bild:

unconventional

Det hela handlar om marknadsföring, men Siemens anser att samma tankesätt bra kan tillämpas på den moderna pedagogiken: skrota de stora planerna och kör med ett iterativt arbetssätt. Jag kan inte annat än understöda, efter det är så här jag väldigt långt dragit mina kurser under de senaste åren.

Det här sättet att jobba är förknippat med några problem:

  1. Studerande vill gärna ha en klar bild av innehållet i kursen på förhand – det är tryggt och bekvämt. (Men de kräver det inte om trygghetskänslan kommer från andra källor)
  2. Traditionellt lärarskap och Bologna-tänket baserar sig på att såväl målsättningar som innehåll i detalj skall kunna presenteras på förhand.
  3. Eftersom kurserna inte kan planeras helt på förhand blir undervisningsperioderna mycket intensiva och stressiga. Jag är i slutet av en nu, och det känns i skinnet. Men jag kan inte tänka mej att jobba på annat sätt.

Kanske det är på sin plats att tänka litet på samma sätt när det gäller läroplaner?

Comments { 0 }

Teknologin som trojansk häst

George Siemens, som är en av de två arrangörerna av den 12 veckors experimentella ”kurs” i konnektivism jag just deltar i, CCK08, ställer sig i en en av sina bloggar den mycket relevanta frågan:

”how long can we continue to add technology to teaching and learning before we fundamentally reconsider the entire process, including the spaces and structures of learning?”

Precis. En av orsakerna att jag använder rätt mycket teknologi är att jag tror att flera av de redskap som nu finns i sig kan ha en befriande effekt, åtminstone på litet längre sikt. Om man bli van med att blogga för att uttrycka sina egna in- och åsikter, och att skriva i en wiki för att skapa gemensam förståelse för tingens ordning i samarbete med andra, måste det på sikt få effekter för synen på kunskap och lärande.

Teknologin kan alltså bli en trojansk häst som gör att de ålderdomliga organisations- och kunskapsförmedlingsstrukturer som det ännu finns gott om i alla skolor förlorar sin relevans och ersätts med andra.

Comments { 0 }

Forstex

Den svenska skogsutbildningen i Finland fyller 100 år i år och i fredags ordnades en fest för gamla studerande och personal, samt inbjudna gäster.

Jag hade äran att kasta fram några tankar om skogsutbildningens framtid och för att det inte bara skulle bli en trendanalys och allmänna filosofier lade jag fram ett konkret förslag om att utbildningsprogrammet skulle ta åt sig rollen som upprätthållare av ett praktikernätverk på webben, ”Forstex”, som skulle bli ett slags informations- och kunskapshanteringsmiljö för såväl skogsfackmän från hela Svenskfinland som för skogsstuderande. Som boägg proklamerade jag att jag skänker allt det digitala undervisningsmaterial som jag gjort och som jag kommer att göra inom ramen för min roll som skogslärare till nätverket i enlighet med en Creative Commons-licens.

Presentationen (se nedan) och initiativet togs väl emot, men mycket arbete återstår för att få webbplatsen att fungera väl rent tekniskt och designmässigt. En ännu större utmaning är att fostra och hjälpa människor att använda den, skogsfolk hör ju inte till dem som är allra ivrigast att ta ibruk ny digital teknik. Men det blir en spännande utmaning för mej – har jag rätt i min hypotes att skogsbruket kunde dra nytta av en modern kunskapshanteringsmiljö för praktikerkunskap?

För att kunna driva projektet framåt skulle jag behöva mer tid, men de första stegen kan i alla fall tas inom ramen för Novia-projektet Målsatt som jag är involverad i på ett hörn.

[slideshare id=636953&doc=100years-1223192347336875-9&w=425]

Comments { 0 }

Hur var det nu igen med skolans kärnverksamhet?

En intensiv vecka med uppstartning av tre kurser, där jag använder varierande grader och typer av IT-stöd. Annars allt bra, men på Finlands största svenska yrkeshögskola hackar det litet i systemen på IT-sidan. Övergången till ny epost och inloggning gick hyfsat, men när vi började söka de mappar på servern där både lärare och studerande i Ekenäsenhet i över tio år lagrat kursmaterial av olika slag fanns de inte kvar. Det var frågan om mappar som både studerande och lärare kunnat skriva till och läsa – ett system som fungerat utmärkt när man jobbat med projekt av olika slag. Det har varit lätt att lämpa in kursmaterial på ”G:” och be studerandena öppna det, och de har kunnat spara projektrapporter, kartor och en massa andra typer av dokument som lärarna kunnat kolla upp – ett slags elementär virtualisering. Examinationen i mina egna kurser i geografiska informationssystem har baserats på praktiska tenter, där resultatet sparats på G:.

Det är bra att omvärdera och förbättra gamla rutiner, men att IT-funktionen i en skola beslutar om att ändra förutsättningarna för undervisning och raderar spåren av 10 års lärar-studerandesamarbete är nog ganska otroligt. I synnerhet som ingen informerat om saken på förhand, än mindre diskuterat den med lärarana, och tydligen inte ens tagit reda på hur mapparna används.

Hur skulle det fungera om våra städerskor plockade bort våra stolar, for iväg med våra kalendrar och gömde datormössen i en garderob? De skulle ersättas av en firma som skötte saken som vi vill ha den skött.

Comments { 0 }

Grou.ps som befriare

Jag har tidigare skrivit om Grou.ps, en social nätverksplattform som konkurrerar med Ning och ett otal andra. I våras översatte jag Grou.ps till svenska och började använda den som kontaktforum för skogsstuderande på praktik. Detta första försök är tilllsvidare inte nån stor succé, men det beror mindre på Grou.ps än på min underlåtenhet att tillräckligt ofta puffa på praktikanterna – ingen av dem är en ”digital native”, jag tror vi får vänta några år innan vi får sådana på skogsutbildningen. Tills dess behövs det aktiva åtgärder för att de skall komma över tröskeln att skriva i en wiki eller starta diskussioner.

Men själva plattformen utvecklas hela tiden och har en beaktansvärd mängd med sådana verktyg från Web 2.0-världen: wiki, blogg, diskussionsforum, möjlighet att grunda egna undergrupper, att ladda upp filer, foton och videor och en del annat. Inte dåligt med tanke på

  • priset (0 euro)
  • reklamen (ingen) och
  • lagringsutrymmet (”obegränsat”)

I höst kommer jag att ta i bruk Grou.ps på allvar i undervisningen, vilket kan gör mej mera till handledare än lektionshållare. Äntligen, efter 27 år som lärare, känner jag att jag har det redskap som kan befria mej från den tusenåriga traditionen som den katedercentrerade undervisningen representerar. Men det kommer att ta länge innan jag lär mej hantera det här spretiga redskapet med elegans, trots att motivationen är på topp.

Först i tur blir en grupp IT-ingenjörsstuderande som i och med Grou.ps får en miljö som de själva kan medverka till att göra mångsidig och bekväm för sig själva. Nätverket jag skapat för dem är bara öppet för dem själva och mig, och de kommer att kunna utnyttja resurserna där också efter att de utexaminerats om ett år. Det är ett stort steg vidare från de LMS (Learning Management Systems) som t.ex. Moodle som ofta kräver att man skall ha en epostadress knuten till skolan. När du slutar skolan mister du både epostadressen och resurserna. Inte nåt som stöder det livslånga lärandet eller övergången till arbetslivet, precis.

Med Grou.ps tycker jag att jag befinner mig en bit på väg på den konnektivistiska lärostig som George Siemens propagerat för, senast idag.

Comments { 0 }

Elgg 1.0 är här

I fjol följde jag med intresse med utvecklingen av Elgg, en plattform för såväl personlig kunskapshantering som nätverkande. I ett skede verkade som om det skulle gå väldigt trögt med utvecklingen, men nu meddelar Curverider att version 1.0 äntligen är färdig.

Elgg är Open Source och skall vara lätt att skräddarsy, både för användare och utvecklare. I bästa fall har vi här en ”socioprivat” miljö som fyller en lucka i det IKT-stödda lärandet.

Comments { 2 }

YH Sydväst är död – ska vi gråta?

imageimage image

Från och med idag existerar inte Yrkeshögskolan Sydväst längre, och jag har m.a.o. en annan arbetsgivare – Yrkeshögskolan Novia, som består av de sammanslagna YH Sydväst och Svenska Yrkeshögskolan (vilket namn, va?). Frågan är om vi skall fälla en tår eller inte. Det beror förstås på vilka våra förväntningar och förhoppningar är beträffande yrkes(högskole)utbildning i allmänhet och den finlandssvenska i synnerhet. Och där tror jag skillnaden är ganska stor: på Undervisningsministeriet är män (jag tänkte skriva man, men det blev män i misstag, och det får vid närmare eftertanke stå) tämligen nöjd även om den optimala och finala lösningen givetvis ur UVM:s synvinkel är en heltäckande finlandssvensk yrkeshögskola.

Om synen på yrkesutbildning på 2000-talet ligger närmare edupunkens, ser man (bl.a. jag) en klar hotbild i ytterligare ett steg i strävan efter skalfördelar. Industrimodellen gör sig fortfarande gällande i utbildningsdesignernas verktygslåda, trots de klara nackdelar den har på gräsrotsnivå.

Under den tid – över ett år – som gått sedan beslutet om YH Novia fattades har förvånansvärt litet hänt som har någonsomhelst betydelse för de flesta enskilda studerande och anställda. Kanske det är bra? Men om man jämför med hur YH Sydväst byggdes upp i mitten på 1990-talet är skillnaden stor. Dåvarande rektorn Janne Nybom trodde benhårt på teamarbete, och de breda arbetsgrupper som bildades såg till att det byggdes upp ett förtroende både för ledningen och för varandra. Det var kanske inte så effektivt, men det hade den effekten att vi-andan stärktes och det kändes som om ”vi” skulle ha byggt Sydväst, med Nybom som handledare.

I den mån sådant skett i Noviaplaneringen har det förblivit förborgat för mig. Det finns vissa exempel på  get-together happenings och liknande, men de för närmast tankarna till en managementbok från 1980-talet.

Det finns nu åtminstone två tänkbara utvecklingsriktningar. En innebär att man följer sagda managementbok (eller dess fjortonde upplaga) och litar på att en sådan här konstruktion går att styra med litet morot, litet piska och ett lämpligt kvalitetssystem. Den andra innebär att de enskilda enheterna i detta nybildade romarrike får eller tar mer ansvar för sin inre utveckling och är avhängig av Rom närmast i utrikesaffärer, dvs. i förhandlingar med Undervisningsministeriet, Kartago m.fl 😉

Om den senare modellen visar sig ha förutsättningar (och tillåts) att utvecklas, kanske vi inte skall gråta. Enheterna är tillräckligt små för att vissa av småskalighetens fördelar skall kunna utnyttjas.

Men till syvende och sist är det ju ändå så att det är läraren (lustigt nog) som har den yttersta makten i skolsystemet, frågan är om vi kan och vill ta den makten för att göra de förändringar som behövs för att våra studerande skall kunna bygga upp sin yrkeskunskap och sina personliga lärmiljöer och för att vi skall kunna bli mångsidigt värdefulla för det finlandssvenska samhället.

Comments { 0 }