Kunskapande, är som jag tidigare skrivit ett nygammalt begrepp som det inte finns någon överenskommen definition för även om det under de senaste åren börjat användas mer och mer i svenskan.

Göran Goldkuhl var en av de första som använde begreppet i vetenskaplig text, och senare har bl.a. Bengt Gustavsson och andra aktivt använt det. Goldkuhls definition låter så här:

Kunskapande är målinriktad kunskapsproduktion avsedd att inte bara betjäna en själv utan också andra, och skiljer sig däremot i viss mån från t.ex. lärandet och problemlösandet. I kunskapandet ingår ändå naturligt både lärande och problemlösande.

Det är en utmärkt början. Frågan är dock om kunskapsproduktionen måste vara målinriktad? Är det inte det vi har forskning – vetenskaplig och annan – respektive utvecklingsarbete för? Jag tycker det vore synd att sätta likhetstecken mellan kunskapande och FoU. Jag tycker kunskapandet borde förstås ännu bredare, kanske så här:

Kunskapande är ett aktivt, kommunicerbart lärande med nyttopotential för andra.

Mycket värdefull kunskap uppstår också utan en klar målinriktning, bara genom att förhålla sig nyfiket till livet och ha en viss reflektionsförmåga. I många fall kan kunskapsproduktion inte planeras på förhand, utan man lär sig "serendipitetiskt" genom reflekterade erfarenheter. Viktigt är däremot generositeten, kunskapandet blir inte mer än lärande om det inte delas.

Om vi tittar på den ursprungliga, historiska användningen av begreppet kunskapare ser vi att det användes för militär spaningsverksamhet. I spaningsverksamhet vet man ju inte vad man skall hitta, all information av värde för uppdragsgivaren samlas in och rapporteras vidare. Men om Goldkuhl med målinriktning snarare menar en bred söksektor än svaret på en viss fråga så kan jag acceptera att kunskapandet är målinriktat.