George Siemens har, sin vana trogen, plockat upp en pärla på webben. Det är frågan om ett blogginlägg av David Armano där begreppet “little strategy” presenteras tillsammans med en mycket beskrivande bild:

unconventional

Det hela handlar om marknadsföring, men Siemens anser att samma tankesätt bra kan tillämpas på den moderna pedagogiken: skrota de stora planerna och kör med ett iterativt arbetssätt. Jag kan inte annat än understöda, efter det är så här jag väldigt långt dragit mina kurser under de senaste åren.

Det här sättet att jobba är förknippat med några problem:

  1. Studerande vill gärna ha en klar bild av innehållet i kursen på förhand – det är tryggt och bekvämt. (Men de kräver det inte om trygghetskänslan kommer från andra källor)
  2. Traditionellt lärarskap och Bologna-tänket baserar sig på att såväl målsättningar som innehåll i detalj skall kunna presenteras på förhand.
  3. Eftersom kurserna inte kan planeras helt på förhand blir undervisningsperioderna mycket intensiva och stressiga. Jag är i slutet av en nu, och det känns i skinnet. Men jag kan inte tänka mej att jobba på annat sätt.

Kanske det är på sin plats att tänka litet på samma sätt när det gäller läroplaner?