ee-learning

Då man kommit på en (åtminstone för en själv) ny tanke känns det bra att sätta ett namn på den. Den här tendensen leder till en uppsjö av mer eller mindre snärtiga förkortningar och ordkonstruktioner vars innebörd ofta överlappar varandra.

Idag stötte jag på en för mej ny term, ee-learning, vars innebörd jag gillar. Det handlar om att kombinera e-learning (e-lärande) av det som vid det här laget kan kallas traditionell typ, med e-learning av en annan typ, där e:et står för experiental. Realvärldsupplevelser och cyberrymd hand i hand alltså.

Den som kläckt termen är Steve Eskow, pensionerad professor och numera aktiv vid Pangaea Network . Han är, som alla västvärldspedagoger av betydelse, påverkad av John Dewey och har på ett lyckat sätt kombinerat Deweys filosofi med de möjligheter e-världen ger oss idag. Vi låter honom själv förklara:

”The term is a hybrid one that brings together two kinds of e-learning. What I’ll call ”e-learning1″ is electronic learning, in which the new communication technologies such as the computer, cell phone, or television provide the scene of instruction. The computer can house and move anywhere all the older media—the book, for example—as well as all the media and methods associated with traditional pedagogy: the lecture, the recitation, the discussion, or the tutorial. MIT is putting its laboratories online and making them available to students around the world; the British Open University is making its courses available. And simulations and the new game pedagogies begin to bring new teaching methods to the instructional scene.

What I’ll call ”e-learning2″ is experiential learning, a pedagogy that uses the everyday world as the scene of instruction. There is of course a long history of attempts to bring hands-on experience into the classroom and campus, but this sort of pedagogy is much more likely to involve professional, practical, or real-world environments: offices, shopping centers, hospitals, churches, boats, mountains, or even the dinner table. In experiential learning, the distinctive attributes of an everyday scene—its activities and settings, its obligations and entitlements, its excitements and boredoms, its spaces and places and people and the problems they deal with—serve as the primary textbook for learning. The argument is that ee-learning can bring the two scenes together in a single and powerful pedagogical practice.”

Intervjun därifrån citatet är hämtat finns att läsa på Innovate Online (registrering nödvändig), läsning rekommenderas. Eller snarare påbjudes. Intervjun avslutas med följande konstaterande, som är insiktsfullt också gällande nykonstruerade begrepps funktion:

”My coinages, ”ee-learning” and ”ee-university,” will not survive; they are more advertising than academy. They are intended as pointers to the possibility of a new university that brings together the pedagogical powers of experience in the everyday world and the connective powers of the new communication technologies. The development of this new university is already underway as teachers and practitioners approach it pragmatically. My hope is that naming it will speed its coming and encourage others to develop its theory and practice.”