Det är konstigt, å ena sidan efterfrågas innovationer, å andra sidan motarbetas de. Kanske det är så att tanken på innovationer är trevlig, den är ju förknippad med tanken om utveckling som varit en ingrediens i den västerländska kultursynen i ett antal sekler. Men när det sedan kommer till kritan så framstår många innovationer som så revolutionära och besvärliga i relation till vardagslunken i de flesta organisationer att det har utvecklats ett välfungerande avvärjningssystem. Om en ny idé stiger upp vid horisonten i en organisation, aktiveras genast på olika håll batterier av Patriot-missiler, ofta omedvetet, som en ryggmärgsreaktion.

I min analys hade jag kommit så långt att jag insett att det finns tre sätt att ta död på en ny idé:

  1. Organisationen har inget forum eller någon människa som tar hand om idéer. Det finns alltså ingen formell plats att placera en ny idé.
  2. Idén mottas och begravs. Det påminner mig om en idélåda jag sett som aldrig tömdes, och till slut var t.o.m. nyckeln till lådan borttappad! Sofistikerat, eftersom idéer är starkt knutna till positiva emotioner. I brist på gehör svalnar emotionen och idén dör.
  3. Idén skjuts ned på momangen. Det här är typiskt i sammanhang där maktpositioner är viktiga. Allt som hotar dem är av ondo. Det kan också bero på att människor är på randen till burn-out: “inte en sak till!”.

Nå nu har förstås andra funderat mycket mer på detta, och det bästa jag sett i anti-innovationsväg är ett manifest med 100 olika sätt att ta livet av en god idé. Plus ett antal sätt för idéskaparen/skaparna att ändå driva den vidare.

Sen måste man ju komma ihåg att vissa idéer förtjänar att skjutas ned eftersom de bara är en produkt av ett uppblåst ego eller löskoppling från realvärlden. Men den här typen är ovanligare än man skulle tro. Tror jag.